Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
Medlem av Académie Fran?aise
NYA FRANSKA BÖCKER
Det är få tidpunkter i Frankrike som äro
mera överhopade med nyutgivna böcker än
årets fjärde kvartal. Man hade kommit
överens om att granskningen av de arbeten, som
skola inlämnas till Goncourtprisnämnden,
skulle avslutas den 15 juli, men man måste
räkna med att det tar ett helt år att få till
stånd en ny ordning i fråga om förläggarnas
lanserande av nya böcker. Också följde år
1936 ur denna synpunkt helt den vanliga
ordningen, det vill säga att hopa massor av nya
romaner under en kort tidrymd. Detta har
gjort livet surt för kritikerna och för de båda
prisnämnder som utdela Goncourtpriset och
Vie heureusepriset. Jag talar då inte alls om
de talrika övriga litterära pris som utdelas
i slutet av året, till stor del tillkomna som en
protest mot dessa så gott som officiella
nomineringar. Dessa andra pris skall jag här icke
ens nämna: icke därför att deras val av
böcker skulle vara orimliga, men därför att
å ena sidan deras avgöranden ofta äro utslag
av kotterianda eller av en tillfälligt
uppblossande entusiasm, och å andra sidan den
våldsamma ökningen av dessa gruppers antal, av
vilka de flesta icke ha något annat att skänka
sina kandidater än ryktbarhet för en dag, icke
kan ha annan verkan än att skada
nomineringen av de två stora årliga pris som,
jämte de som utdelas av akademien och
La Renaissance, egentligen äro de enda som
vunnit publikens bifall och respekt.
Men innan jag börjar tala om de arbeten
som utkommit från slutet av sommaren 1936
till de sista dagarna i december, skulle jag
vilja göra en tillbakablick och nämna de två
sist utkomna delarna av Jules Romains’ stora
serie ”Les hommes de bonne volonté”. Vi veta
att detta verk nu hunnit fram till sin tolfte
volym. Det är ännu omöjligt att fälla något
slutgiltigt omdöme om verket i sin helhet.
Jules Romains har inte samma metod som
John Galsworthy, nämligen att i ett antal
volymer skildra olika episoder inom en och
samma familj, var och en utgörande ett helt
för sig, så att säga en avslutad roman. Det är
ännu omöjligt att genomskåda Jules Romains’
kompositionssätt, episod följer på episod, nya
figurer avlösa varandra; än förlora vi ur
sikte någon som vi länge intresserat oss för;
än se vi någon ny person uppträda, om vilken
vi ännu ingenting veta och som fängslar oss
genom något okänt; än upptäcka vi tvärtom
att det centrala händelseförloppet knyter sig
till fem eller sex personer, vilkas öden vi
regelbundet få följa, såsom till exempel Jallez
och Jerphanion. Dessa äro, om icke verkets
hjältar, så de mest sympatiska, de mest
fullständigt skildrade och de trovärdigaste i detta
stora epos.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
