Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FRANSKA BÖCKER
De två sist utkomna delarna, ”Recours å
1’Abime” och ”Les créateurs”, utgöra i stort
sett två pendanger; den ena behandlar
sinnlighetens djärvaste erfarenheter, den andra
däremot hjärnans arbete. Det ligger i detta en
slags uträknad, något konventionell
motsättning, som nästan påminner om sättet att
arrangera rumsinteriörer på Louis-Philippes
vördnadsvärda tid. Men värdet av dessa båda
verk är mycket olika, ty under det att vi i ”Les
créateurs” finna en skildring av andliga
äventyr av utomordentligt intresse, så sänka vi oss
åter i ”Recours å 1’Abime” med författaren
till så låga regioner, att man endast kan
beklaga att författaren funnit nödvändigt att
göra dem till föremål för behandling. Ty om
det finns någonting som kan göra en analys
av utsvävningen uthärdlig, så är det antingen
författarens egen lidelse, vilken genom sin
glöd och passion lyckas giva intrycket av en
slags fysiologisk nödvändighet, eller också en
nästan demonisk perversitet, sådan som vi
återfinna den i en del skrifter av Barbey
d’Aurevilly och Jean Lorrain. Men Jules
Romains är nu en väsentligen intellektuell
författare, som icke ger oss andra
personskildringar än sådana som äro noga kalkylerade,
skapelser av kall vilja och väl genomtänkta
reflexioner. Det systematiska eller så att säga
avsiktliga neddragandet i smutsen av hans
hjältar har därför något extremt och plågsamt
som inger en känsla av djupt obehag. Man
måste tillägga att i ett av partierna i ”Recours
å 1’Abime” inför Jules Romains oss i en så
depraverad miljö och återger några samtal
av en så ofattbar låghet att man endast kan
beklaga att han framlagt dem för sina läsares
ögon. Vi beklaga att vi se oss tvungna att göra
dessa reservationer, men det är ofrånkomligt.
Den franska litteraturen är föremål för alltför
stor uppmärksamhet i utlandet för att icke
kritikerna, just med hänsyn till denna
utländska publik, skulle vara tvungna att fast-
EDMOND JALOUX
slå detta. När en författare behandlar ett
nästan psykopatiskt fall med en vilja till
klarsyn och en psykologisk noggrannhet, som
kunna giva nya bidrag till det klassiska
studiet av människan, kan man ursäkta hans
djärvheter, men de passager, vilka jag antytt,
äro endast hors-d’æuvres, som icke innebära
något för boken väsentligt; de tillföra intet
nytt element och det är omöjligt att läsa dem
utan avsmak.
Sedan vi sålunda sänkt oss ganska lågt med
”Recours å 1’Abime”, så höja vi oss åter
i ”Les créateurs” till en mycket förnäm
spekulativ syn på de rent intellektuella
fenomenen. Men även här måste vi göra en
distinktion. Jules Romains skildrar först en läkare,
därefter en skald och slutligen en målare.
Skalden är en karikatyr av Paul Valéry, en
ganska elak karikatyr, där författaren till ”Les
hommes de bonne volonté” driver till sin
yttersta, nästan mekaniserade uttrycksform de
poetiska idéerna hos författaren till ”La jeune
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
