Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA FRANSKA BÖCKER
flicka, vars moster är gift med en stor
romanförfattare som samtidigt är en stor skald; en
figur som i sig skulle förena ungefär Emile
Verhaerens och Georges Eekhouds litterära
personligheter. Sanningen att säga inser man
inte riktigt, varför en stor författare skall
behöva vara onkel till en smugglare; inte för
att fallet i och för sig skulle vara orimligt,
men det är tillräckligt sällsynt och speciellt
för att icke lämpa sig såsom den axel omkring
vilken en roman, som Utger sig för att vara
byggd på verkligheten, vrider sig. Och
därtill kommer att Maxence van der Meersch
genom att införa sin författare i en miljö där
han inte hör hemma, blivit tvungen att blåsa
upp honom omåttligt och giva honom en
betydenhet, som dock endast yttrar sig i ord.
Hjälten i ”L’empreinte de Dieu” har i själva
verket ingen annan uppgift än att försvara sin
nièce mot hennes makes, smugglarens,
brutalitet, att bli hennes älskare och att slutligen
dödas av niècens man. Hans älskarinna får ett
barn, som hustrun till den döde författaren
åtager sig att uppfostra. Man måste säga sig
att den obetydligaste skeppsredare eller
butiksinnehavare i Antwerpen skulle ha kunnat
inneha denna roll likaväl som denne
genialiske man. Hans införande i ”L’empreinte de
Dieu” giver åt hela boken något haltande som
jag måste beklaga. I gengäld är allt som rör
skildringen av folklivet, målningen av hav
och land bländande skickligt gjort.
Fémina-Vie heureusepriset har tilldelats
mademoiselle Louise Hervieu. Louise Hervieu
har tidigare gjort sig känd genom sina
illustrationer, genom de vackra litografier varmed
hon smyckat en del lyxeditioner, bland annat
av ”Fleurs du Mal”. Hennes klena hälsa
— hon är numera nästan blind — har tvungit
henne att upphöra med teckningen. Hänvisad
till sysslolöshet och mörker är det ganska
naturligt att bilder ur hennes förflutna
grupperat sig för hennes inre öga och drivit henne
MAXENCE van der MEERSCH
att skriva. På detta sätt har hennes första
roman, ”Sangs”, tillkommit och det förefaller
troligt att den kommer att följas av flera.
”Sangs” är historien om en familj under
fyra generationer; av äventyr finns här nästan
ingenting. Även här råka vi på den
sedvanliga realismen, men denna gång har Louise
Hervieus något hallucinationspåverkade
tankar och den en smula förvridna syn på tingen
som orsakats av hennes sorger och ensamhet
ställt henne inför en realism, som är mindre
formalistisk, mindre minutiös, mindre lagd
på det yttre och i stället blivit så att säga
förklarad genom själens inflytande. Bokens
skönhet ligger i det oefterhärmligt saftiga, frodiga
och gripande sätt, varpå hon berättar sin
historia. Nog för att hon då och då förfaller
till en överdriven sentimentalitet och
känslosamhet, som en smula genera den granntyckte
läsaren, men bokens levande kraft rycker
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
