Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
i synnerhet intensiteten i det andliga livet,
själarnas eviga mysterium ha här gestaltats
med lika mycken sanning som poesi. En
sådan bok förblir ett verk att räkna med.
Monsieur Roger Martin du Gard har efter
ett långt avbrott åter utgivit en fortsättning
på ”Les Thibaults”. Det är svårt att fälla ett
domslut över detta verk för närvarande, då
det ännu icke är avslutat och vi ännu icke
kunna betrakta det så att säga i
fågelperspektiv. De tre volymerna heta ”L’été 1914”. De
äro ägnade åt en skildring av de sista dagarna
omedelbart före kriget och första veckan av
krigsoperationerna. ”Les Thibaults’” läsare
erinra sig kanske att Jacques plötsligt
försvann just när han skulle göra sitt inträde
vid L’École Normale. Han begav sig i stället
till Schweiz, där han kom att deltaga i den
revolutionära rörelsen. Det är till att börja
med just i dessa revolutionära kretsar som vi
se den första oron framträda inför de
händelser som utspelas. Gripen av den starkaste
upphetsning störtar Jacques till Paris, där
han förvånar sig över den likgiltighet med
vilken hans broder Antoine, som bekant
läkare, betraktade mordet på ärkehertig Frans
Ferdinand. Det är också i själva verket i Paris
som de utrikespolitiska händelserna väcka det
minsta uppseendet. Kanske beror detta på att
staden är så stor att uppmärksamheten alltid
splittras på tusen håll, eller kanhända beror
det på parisarnas karaktär, då de av sina
förfäder ärvt en slags vana vid de allvarligaste
historiska händelser och en därmed följande
tendens att icke oroa sig i förtid och att
emotse utvecklingen med lugn och tillförsikt.
Ett av de intressantaste partierna i Roger
Martin du Gards sista volymer är det som
skildrar stämningen i de olika länderna:
Tyskland, Schweiz, Belgien, England,
omedelbart före krigsförklaringen. Han har här
åstadkommit en opartisk skildring, som är
full av riktiga detaljer och karakteristiska
drag. Ett annat synnerligen intressant avsnitt
återger Jacques Thibaults tankar om krigets
orsaker samt den avvikande uppfattning härom
som hyses av en hög ämbetsman från Quai
d’Orsay, vilken varje morgon besöker Antoine
Thibault. Här finner man en framställning av
konfliktens ursprung i dess olika aspekter,
som historikerna inte kunna ställa sig
likgiltiga till, och ännu mindre
historiefilosoferna. Det är kanske ägnat att väcka en
smula förvåning att Jacques Thibault, som är
så ung, och som dittills icke sysslat mycket
med diplomati, har reda på så många fakta,
dels hemliga och dels sådana som vi fått reda
på eller gissat oss till långt efteråt. Men vi
veta ju att härvidlag är monsieur Jacques
Thibault endast ett språkrör för författaren
och att den förre drar nytta av all den
erfarenhet som den senare kunnat förvärva
sedan dess.
Jacques’ aktiva insats består i att
iordningställa skrifter med uppmaning till de
stridande att nedlägga vapnen. Dessa skall han
kasta ned över de stridandes båda frontlinjer.
Han störtar under detta äventyr med sin
flygmaskin och vi få väl antaga att han dör. Trots
den utförliga skildringen av hans olika
sinnestillstånd ha vi dock ganska svårt att få någon
klar uppfattning om Jacques’ verkliga
personlighet. Snarare än av trosviss apostel ger
han intryck av en upprorisk borgare, som
blivit bitter av de lidanden han fått genomgå
i sin ungdom och ännu mera av sårad
egenkärlek. I likhet med så många andra
revolutionärer skulle han helst vilja omstörta ett
samhälle, som inte tillräckligt uppskattar hans
förtjänster och som inte ger honom den plats
som borde tillkomma honom. Vid hans sida
har Roger Martin du Gard målat ett antal
revolutionärer, av .vilka många äro
uppriktiga ideologer och andra likna Jacques.
Det som gör ”L’été 1914” en smula tung
är de många och långa samtalen. Dessa eviga
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
