Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Amerikansk prosa - Anmälda böcker - Dos Passos, John, The Big Money - Faulkner, William, Absalom, Absalom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
porträtt av verkliga personer. De är ofta
satiriskt hållna, pamflettartade, vredgade,
patetiska. Det är omväxlande äreminnen och
krigsförklaringar, frejdigt höjda fanor och djärvt
slungade spjut. Det amerikanska kraftspelets
väldiga energi darrar och sjunger i de
svepande prosarytmerna. Det är liksom en annan
värld, ett annat Amerika, man skymtar bakom
dessa livsöden, verkligare och trots allt även
mänskligare än i de diktade partierna. Dos
Passos förstår ständigt att ge slående och
konstnärlig effekt åt sina skenbart improviserade,
summariska konturteckningar. Där är Taylor
som satte i system ett slags genialt pedanteri,
utan att för övrigt få mycken tack från något
håll för sin insats i den industriella
rationaliseringen; han drog alltid upp sin klocka
precis halv fem och dog med klockan i hand
under denna sysselsättning på sin
femtionionde födelsedag. Där är puritanen Ford som
sände ut världsfredens skepp och själv
använder maskingevär mot sina arbetare; han lever
som i en fästning på sin farm och roar sig
med att uppföra en hel antikvarisk by från
tiden före bilarna. Där är Veblen, den norske
vikingaättlingen, som skrev ”The Theory of
the Leisure Class” och levde för ekonomisk
dialektik och kvinnor, men på äldre dagar
satt ensam i en koja och översatte
fornnordiska diktverk. Där är arkitekten Wright som
aldrig riktigt fick förverkliga sina
skyskrape-drömmar i Amerika, utan skapade sitt
mästerverk Imperial Hotel i jordbävningsstaden
Tokio. Det är ett helt, unikt amerikanskt
porträttgalleri.
Dos Passos har en märklig förmåga att
skapa prosadikter av sådant faktiskt material.
Han blir diktare så snart han får hugga in på
verkligheten direkt, djärv i uppfattningen,
skarp i tanken, mustig i språket. Han är
kanske i själva verket ingen romanförfattare. Han
är snarare en reporter, en mycket ovanlig
reporter, moraliskt modig och konstnärligt
brinnande, dömd att av kärlek och hat i
förening gissla den värld han lever i.
William Faulkners nya bok, ”Absalom,
Absaloml”, kommer med visshet att bli starkt
beundrad av några och komplett oförstådd
av andra. För mig står den som ett märkligt
och hänsynslöst personligt diktverk, befriande
i sitt förakt för alla futtiga succéschabloner.
Efter denna bok vågar man tro på att Faulkner
ska lyckas undgå den populära framgångens
prostitution, som ödelägger så många nutida
diktare och som hotat även honom. Han
fullföljer här helt sina egna syften utan att
bekymra sig om vilka hinder han hopar för
läsaren; han fogar samman berättelsen bit för
bit som en sönderriven tavla; han lägger ordet
i olika medagerandes och betraktares mun,
utan att det minsta söka förställa sitt eget
tonfall; han låter ljuset upprepade gånger falla
över samma scener: händelserna är liksom
statiska, orubbliga för evigt, under det de
berättande rör sig omkring dem i en underlig
klagokör. Han vet heller inte av någon
stilistisk återhållsamhet, språket väller fram som
från en brusten fördämning, i metalliskt
tung eller rött blödande prakt. Boken kan te
sig ofullgången, som ett verk hejdat mitt i
skapelseprocessen då de undermedvetna
krafterna ännu tumlar om med råmaterialet. Men
det har hejdats i rätta ögonblicket, innan
av-svalning och avputsning tagit bort något av
ursprungligheten, den dunkla
betydelsefullheten. Och sålunda är det samtidigt ett med
sällsynt konsekvens genomfört konstverk.
I boken har infogats en kartskiss, där
Faulkner dragit upp konturerna till sin
fantasidomän i staten Mississippi, med staden
Jeffer-son i centrum och alla platser utsatta där de
viktigare händelserna i hans böcker tilldragit
sig. Sjutton miles nordväst om Jefferson ligger
den gamla plantage, Sutpen’s Hundred, där
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
