Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist; Moral och själshälsa - Anmälda böcker - Carrel, Alexis, Den okända människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
cialisering, varmed de var och en blott se en
del av människan. Han anser (sid. 292) att
en enda individ skulle kunna behärska
”anatomi, fysiologi, biokemi, psykologi,
meta-psykologi, patologi, medicin och likaså ha
grundliga kunskaper i ärftlighetslära,
närings-kemi, utvecklingslära, pedagogik, estetik, etik,
religion, samhällslära och nationalekonomi”.
Omkring tjugufem års oavbrutna studier
skulle man nog behöva, menar han, för att
tillägna sig dessa vetenskaper. Men vid femtio
års ålder skulle en som underkastat sig en
sådan utbildning ”kunna med utsikt till
framgång leda människans utveckling och bygga
upp en kultur, grundad på hennes verkliga
natur”.
Denna föreställning måste utan ringaste
tvivel betraktas som en illusion. För det första
skulle en riktigt begåvad man långt före den
utsatta tiden på tjugufem år ha övergivit detta
ödsliga encyklopediska studium och slagit sig
på en särskild vetenskap för att göra något
riktigt däri; för en sådan enstaka uppgift
fordras ofta ett decenniums arbete.
Men även om en sådan encyklopedist
upp-stode, så skulle han icke kunna göra en ny
människa. Uppgiften är principiellt omöjlig.
Den är omöjlig, därför att människosjälen är
skapande och finner sin väg, sin uppgift, sin
syn och sin personlighetsbildning just mitt i
kampen med sitt livs individuella situationer,
som lika litet kunna förutses. Och härtill
kommer att denna oförutsebarhet och denna
nyformande reaktion är hela glädjen med livet.
Tror någon vidare att tjuguåringar skulle
rätta sig efter femtioåringens recept på den
nya människan? Det är fara värt, att de skulle
ge samma drastiska svar som en ungdom ger
i något av den unge Heidenstams verk: ”Ge
pratmakarn en fot i r—n!”
Carrels program är en senfödd amerikansk
ättling med vidgad tillämpning av Sokrates’
tro, att man med vetandet skall kunna
behärska livet.
Man kan med vetandet aldrig komma att
ens till fullo förutsäga det biologiska livets
processer. Jag hämtar ur Carrels bok ett
belysande exempel. Han är givetvis ivrig
rashygieniker och anser att det är varje
ung mans och kvinnas kategoriska skyldighet
att noga granska sina stamtavlor, innan de
fortplanta sig.
”Ingen belöning vare sig i penningar eller
äreställen vore stor nog för dem, som genom
att ingå ett klokt gifte gåve upphov till
genier.”
Nu voro Frödings både far och mor
synnerligen svårt belastade. Knappast något kunde
för en rashygieniker ha varit mera tydligt än
att de icke borde sätta barn till världen.
Någon Gustaf Fröding skulle med
fullgörandet av denna plikt och denna kloka
förtänksamhet aldrig ha blivit till.
I avvaktan på framtiden gör nu Carrel själv
ett försök att framställa människan i hennes
helhet, sådan hon framträder enligt en
samling vetenskaper.
Bäst är författaren på det medicinska
området, där han är fackman. Ja, han är mycket
läsvärd i sina åskådliga skildringar av de
kroppsliga organens skyddande, läkande och
samverkande funktioner till människolivets
uppehållande. Ur denna synpunkt kan boken
bestämt rekommenderas som en upplyst och
talangfull populär lektyr.
På det psykologiska och det
kulturfilosofiska området kan intrycket bli mera
blandat. Carrel har tillägnat sig Bergsons filosofi
om tiden och utför rätt väl, hur varje
människoliv bildar en historia, där det förgångna
fortverkar. Han utsträcker för övrigt tanken
till det biologiska skeendet:
”Celler och vätskor äga minne likaväl som
vår själ. Kroppen undergår varaktiga
förändringar genom varje sjukdom.”
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
