Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Lloyd-Georges krigsminnen - Anmälda böcker - Lloyd-George, David, War Memoirs I—VI; Krigsminnen I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
I en särskild uppgörelse med anledning av
lord Haigs postumt publicerade
krigsanteck-ningar frånkänner han denne icke endast
strategisk blick utan nära nog även lojalitet och
osjälvisk patriotism. Åtskilliga av författarens
påpekanden i detta sammanhang göra ett
sakligt starkt intryck. Den allierade
krigsled-ningens debetkonto är utan tvivel oerhört
belastad med hundratusentals människolivs
meningslösa uppoffrande på det militära
slentriantänkandets altare. Men dock kan man
knappast värja sig för ett intryck av bristande
generositet i författarens personkritik, och
— i trots av de i och för sig vägande
mot-skäl han anför — undrar läsaren något
över varför författaren icke med sin bättre
insikt slog ett djärvt slag och befriade landet
från denna undermåliga krigsledning. Winston
Churchill — som ännu klarare och skarpare
än Lloyd-George företrädde de strategiska
grundprinciper för krigets förande från de
allierades sida, vilka sattes ur spelet 1915,
men som senare visade sig ha varit de
otvivelaktigt riktiga — blev ju för sin del
undanträngd och kunde ej längre göra dem
gällande. Men på Lloyd-George personligen
vilade intill det sista ansvaret för krigföringen
i stort i högre grad än på någon annan av de
allierade statsmännen.
Något av samma brist på generositet går
igen i författarens uttalanden om den slutligt
besegrade fienden. I synnerhet faller detta
drag i ögonen vid en jämförelse med Winston
Churchills ärliga hyllning i ”World’s Crisis”
åt den moraliska storheten i tyska folkets
ensamma kamp mot en värld av fiender. Icke
för att det i Lloyd-Georges krigsminnen skulle
saknas emfatiska erkännanden av den tyska
krigsledningens rent yrkesmilitära förtjänster.
Men de tyska framgångarna och de tyska
prestationerna bli i Lloyd-Georges
framställning alltid endast resultatet antingen av
teknisk överlägsenhet eller av den allierade
krigsledningens enfald. Det moraliska
erkännandet förbehålles uteslutande det egna folkets
prestationer — och i något lägre grad dess
bundsförvanters.
Ur allt det rika råmaterial, som
Lloyd-Georges krigsminnen både litterärt och
historiskt sett utgöra, når emellertid läsaren så
småningom fram till en rätt levande bild. Man
ser Englands ledande statsman under
världskrigsåren i full aktion, ser hur han spelar som
en enmansorkester på de mest olika
instrument, allt med samma förbluffande
fingerfärdighet och utan att det yttre sammanhanget
någonsin avbrytes. Läsaren får ett starkt
intryck av en politikens virtuos, som spelar efter
gehör, av en man, som visserligen icke leder
utvecklingen, men som står i en ständig aktiv
växelverkan med händelserna, och som är
i besittning av en utomordentlig,
antennlik-nande känslighet i fingerspetsarna. Som den
aldrig nedbrutne exponenten för hela det
brittiska folkets sega kamp- och segervilja under
de fyra världskrigsåren gör han också ett
i många hänseenden imponerande intryck.
Läsaren kan emellertid icke värja sig för
det intrycket, att mannens verkliga betydelse
i dessa hans krigsminnen icke kommer helt till
sin rätt. De äro helt visst icke den för honom
lyckligaste formen. Litterär har Lloyd-George
aldrig varit. Hans främsta medel att göra sin
personlighet gällande har alltid varit det
talade ordet. I dessa volymer kan man endast
ana den retoriska och personliga kraft, som
uppburit hans i sanning extraordinära
politiska och historiska insats.
Lloyd-Georges krigsmemoarer i egentlig
mening äro nu avslutade med de sex volymer,
som föreligga. Men långt utanför den brittiska
allmänheten väntar man med intresse på de
möjligen kommande volymer, där den
stridbare statsmannen skall skildra sin medverkan
till krigets likvidation och Parisfredernas
tillkomst 1919. Intresset på denna sistnämnda
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
