Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kjell Strömberg: Romanen som fick ett halvt Nobelpris - Anmälda böcker - Földes, Jolán, Fiskande kattens gata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELL STRÖMBERG
ROMANEN SOM FICK
ETT HALVT NOBELPRIS
JOLÄN FÖLDES: Fiskande kattens gata. Översättning av Gösta Olzon.
Bonniers. 6: 50.
”Det största pris som någonsin utdelats i en
romanpristävling har tillfallit denna bok”,
står det i efter summans storlek — 80 OCX)
kronor — väl avpassade bokstäver på
skyddsomslaget till ”Fiskande kattens gata” av Jolån
Földes. Det är en emigrantroman från Paris,
som sålunda belönats med ett halvt Nobelpris,
och kan den litterära sensationen kring denna
lilla roman av en liten ungersk studentska
bidraga till att öppna världens blickar för
emigrantmillionernas prekära existens i
efterkrigstidens Europa, så måste det anses väl
placerat, rent humanitärt sett. Någon strängare
litterär måttstock behöver man då icke anlägga
på boken — som väl mer är att betrakta som
ett romantiserat reportage från en
märkvärdigt nog litterärt föga exploaterad miljö än
som en verklig roman. Det självbiografiska
inslaget är omisskännligt och ger personlig
färg åt den älskvärt kåserande
framställningen. Det är icke så mycket tragiken som
fastmer de pittoreska sidorna av livet i en mer
eller mindre nödtvungen landsflykt
författarinnan tar fasta på. Själv har hon ingenting
lämnat; hon har så gott som vuxit upp i det
främmande landet, och familjen har slagit rot
i ett gammalt Pariskvarter icke annorlunda än
en bonde- eller hantverkarfamilj från någon
avlägsen fransk landsända, som sökt sig till
huvudstaden och där funnit ett knappt bröd,
förutom goda vänner och trogna grannar. Det
är ju inte bara utlänningar som bo på hotell
i Paris, och kaféet om hörnet — ”bistro’n” —
är familjens vardagsrum inte bara för
vinddrivna främlingskolonier. Vad som skiljer
emigrantens liv från den inflyttade
landsortsbons i denna miljö är egentligen endast den
livligare ståndscirkulationen vid stambordet
och den starkare känsligheten för
storpolitiska vinddrag utifrån, eller, som
författarinnan uttrycker saken med en expressiv bild:
”Segrande revolutioner, krossade
revolutioner — resultatet är alltid detsamma. En
större eller mindre samling människor ger sig
på flykt som skrämda kaniner. Större delen
av kaninerna letar sig i regel till Paris.”
Vrakspillror från alla dessa svallvågor, som
med få års mellanrum översköljt Europa
alltifrån krigets slutskede, återfinnas som levande
staffage i romanen. Drömmen om att en gång
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
