Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sirin, V., Han som spelade schack med livet, anmäld av Johannes Edfelt - Bates, H. E., Jord i träda, anmäld av Margit Abenius - West, Rebecca, Ett tänkande rö; Simone, Vredens dagar; Holtby, Winifred, Staden, anmälda av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
inte mer behövde bry sig om den. Det sanna
livet, schacklivet, var harmoniskt, klart och
rikt på äventyr, och Luzjin märkte med
stolthet, hur lätt det var för honom att härska
i detta liv, hur allt böjde sig under hans vilja
och ödmjukt följde hans planer.”
Bättre kan man knappast skildra ett sådant
moment av exaltation, i släkt med konstnärens,
då han i inspirerade ögonblick koncipierar sitt
verk. Det finns vissa drag i Sirins roman som
kan föra tanken till en långt större ande:
Dostojevski. Under läsningen av denna bok
kan plötsligt bilden av den ryske diktaren
växa fram, där han i feberheta nätter sitter vid
ruletten i Baden-Baden, hypnotiserad av de
rullande kulorna, besatt av spelpassionens
demoner, fatalt överlämnad åt hasardens
oansvarighet ... Johannes Edfelt
En bonderoman
H. E. BATES: Jord i träda. Översättning av
Thure Nyman. Bonniers. 5: 50.
Av den engelske författaren H. E. Bates har
anmälaren läst några noveller och en
nyutkommen roman ”A House of Women”: den
skildrar en värdshusflicka som genom
giftermål kommer in i en puritansk bondfamilj med
huvudsakligen kvinnliga medlemmar. Det är
en stramt och stilfullt komponerad roman
om oförenliga, kolliderande livsformer och
pyrande passion, som slår ut i låga och
ödelägger. Den nu översatta romanen ”Jord i
träda” är av ett tidigare datum. Också den
rör sig om arbete, liv och öde på en engelsk
bondgård. Deborah är tjänstflicka hos en
ytterst excentrisk gammal dam, men träffar
på en marknad Jess Mortimer från farmen;
han för in henne i sin familj, och hon känner
från början samklang med gamle Mortimer,
en känsligt tecknad typ, och med sj älva
bondelivet och arbetet. Deborah gifter sig med den
obalanserade, häftige Jess och får två söner,
men Jess lämnar hemmet en dag efter ett
uppträde och återkommer först efter flera år som
en knäckt man strax före Deborahs död.
Krigets verklighet tränger också på med sin
förödelse.
H. E. Bates har våra egna moderna
författares drivna natursinne och rent sensuella
känsla för miljön, men hans komposition är
klarare, mer gammaldags traditionsbunden.
Det är en mjuk och blommande natur och en
obändigt hård jord han målar med fina,
levande detaljer. I ingen av de nämnda
romanerna gestaltar författaren människor med
fckarpt eller överlägset medvetande; han når
knappast fram till verklig tragik eller djup
meningsfullhet och livsöversikt. Men man lär
ändå känna människorna, de har realitet:
gubben Mortimer, som är full av mystisk
sam-känsla med den natur han har växt upp i,
Deborah, nykter och balanserad, arbetsam och
duglig, heroisk inför smärtan. Det är med
gården, med marken och jorden som Deborah
får sitt verkliga livstidsförhållande, från
ungdomen och till slutet. ”Hon kom snart
underfund med förhållandena på bondgården. Hon
insåg, att där rådde och alltid hade rått en
strid. Hon blev varse själva jordens existens.
Jord var någonting mera än mark. Mark var
någonting obestämt, primitivt, poetiskt. Jord
var en sammansatt kraft av verkliga, levande,
vardagliga ting, åkrar och kreatur, såningstid
och skörd, plöjning och harvning, vind och
väder, bitterhet och kamp. Jorden var en
motståndare, en härskare. Marken var vacker om
våren och hösten, naturlig, evig; skänkte
blommor och skönhet. Jorden var också evig, men
människan arbetade i jorden, svettades och
fick ryggen att värka, utan att arbetet
någonsin blev färdigt. I olikhet mot marken förhöll
sig jorden aldrig passiv. Jorden åt sig in
i kroppen på en människa, och jorden och
människan blevo slutligen delar av varandra,
hängde tillsammans och voro bortkomna utan
varandra liksom två gamla fiender, som
dragas till varandra av ett slags bitter
kärlek.” Margit Abenius
Ur kvinnlig synpunkt
REBECCA WEST: Ett tänkande rö.
Översättning av Siri Thorngren Olin.
Gebers. 7: 50.
SIMONE: Vredens dagar. Översättning av
Axel Claèson. Bonniers. 5: 75.
WINIFRED HOLTBY: Staden. Översättning
av Elsa af Trolle. Skoglunds. 8: 50.
”Människan är blott ett rö, det svagaste
väsen i naturen; men hon är ett tänkande rö.”
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
