Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Johnson, Nathan, Profiler i svensk nutidsdiktning; Astrup-Larsen, Hanna, Selma Lagerlöf, anmälda av Holger Ahlenius
- Gunther, John, Europa en häxkittel, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
vad som särskilt intresserat Nathan Johnson.
Men han tränger inte in till idégrunden i de
studerade verken och ordnar inte sitt stoff
efter några ledande synpunkter. Förgäves
söker man efter några mer utmejslade eller
slående karakteristiker av de olika diktarna,
och de insättas aldrig i sitt tidshistoriska
eller litterära sammanhang. Uppsåt och
sinnelag må vara aldrig så redbara, dylika brister
bli alltid fatala för litteraturkritiska uppsatser.
*
Hanna Astrup-Larsens på engelska skrivna
lilla bok om Selma Lagerlöf tycks i första
rummet rikta sig till amerikanska läsare. För
utländsk publik är det utan tvivel en nyttig
och vederhäftig orientering. Däremot är det
svårt att förstå, vad som motiverat dess
översättning till vårt språk. Visserligen är det en
behaglig och kultiverad framställning,
därtill översatt på ett förebildligt sätt, men den
har inte det ringaste nytt att bjuda svenska
läsare, som ha tillgång till Stellan Arvidsons
lika lättsmälta men långt mer inträngande,
skarpsinniga och instruktiva studie. Denna
tycks också med fördel ha utnyttjats av
författarinnan, åtminstone för analysen av
”Antikrists mirakler”. Holger Ahlenius
Europareportage
JOHN GUNTHER: Europa en häxkittel.
Översättning av Arnold Åkesson. Förord av
Ragnar Svanström. Wahlström
& Widstrand. 9: 75.
John Gunther är en av Amerikas främsta
tidningsmän för närvarande. I mer än tio år
har han varit Chicago Daily News’
Europa-korrespondent och det är sin erfarenhet från
detta decennium, som han samlat i den digra
volym, som nu föreligger på svenska. Gunther
är endast och uteslutande journalist och däri
ligger också hans begränsning när han nu
framträtt som författare till en politisk exposé
över Europa av i dag. Han har den store
reporterns förmåga att hastigt fatta en
situa-ti<5n, ett ansikte och ibland en personlighet
och att meddela sina intryck i en form, som
kan tillfredsställa vitt skilda lager av läsare.
Men med alla dessa egenskaper, som bidraga
till denna boks obestridliga tjusning, har han
inte lyckats eller kanske rättare sagt inte
hunnit få en inblick i de djupare sammanhang
ur vilka våra dagars stora europeiska tragedi
vuxit fram. Hans bok bär aktualitetens
stämpel — men en aktualitet från 1935 i bästa
fall — och det kan inte hjälpas om man ofta
måste konstatera att de problem, som han ofta
skickligt och skarpsinnigt fixerat, nu ett år
senare inte längre förefalla ha samma
centrala betydelse som då Gunther skrev ner sina
intryck. Och dock ligger bokens verkliga
charm just i dess dagsländenatur. Det är
gårdagens historia vi här få till livs, serverad i en
intelligent och spirituell form, men utan
perspektiv vare sig bakåt eller framåt.
Men bristen på perspektiv är också en fara,
inte minst då det gäller omdömen om och
värdesättningar av de män, som äro närmast
ansvariga för vår världsdels öden.
Karakteristisk är Gunthers behandling av Frankrike, ett
land där han av allt, att döma är synnerligen
väl initierad. Den franske statsman, som vunnit
den amerikanske journalistens största och mest
odelade sympati är Pierre Laval, delta trots
att Gunther själv aldrig sticker under stolen
med sina ytterst avancerade politiska idéer.
Den forne konseljpresidenten och
utrikesministern, som vid det här laget dragit sig
tillbaka till förvaltningen av sin jättelika
förmögenhet, skildras av Gunther som
prototypen för den franske bonden. Ja, Laval blir
nästan rousseauansk både i sin livsföring och
sin politik, om man får tro författaren. Del
skulle knappast förvåna, om läsningen av
detta parti i Gunthers bok skulle avlocka varje
fransman, oavsett vilket parti han tillhör, ett
maliciöst småleende.
Till panegyriken över Pierre Laval har
Gunther bidragit med tolv sidor. Léon Blum
får nöja sig med en halv sida. Detta något
om arbetets proportioner. Nu kan man
visserligen till Gunthers försvar säga, att då han
skrev sin bok var Laval ännu konseljpresident,
men man får inte glömma, att Blum sedan
åratal tillbaka var den franska
socialdemokratiens främsta intellektuella tillgång och
efter folkfrontens bildande den tämligen
självklare efterträdaren till Laval. Men trots
dessa anmärkningar har kapitlet om Frank-
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 18:32:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-3/0073.html
