Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gunther, John, Europa en häxkittel, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rike mycket stora förtjänster. Alldeles särskilt
gäller detta den både roande och instruktiva
översikten av den franska storfinansen och
Banque de France före folkfrontsregeringens
drakoniska lagar. Det nya Tyskland har och
med all rätt fått stor plats i Gunthers
framställning. Författarens inställning till Tredje riket
är utpräglat negativ och även om man i
likhet med anmälaren är böjd att i mångt och
mycket acceptera den bild av Tyskland av
i dag, som ges i Conrad Heidens
Hitlerbio-grafi, måste man dock säga sig att Gunther
är väl ensidigt bunden av Heidens arbete. Men
kapitlen om Tyskland stå dock måhända på
ett rent litterärt sett högre plan än Heidens
och de sakna naturligtvis emigrantens av egna
upplevelser grumlade blick, då det gäller att
lägga upp problemen.
Mer självständig är Gunthers framställning
av Mussolinis Italien. Det porträtt han ger av
Il Duce är helt enkelt lysande. På ett
utomordentligt sätt belyses det paranoida draget
i hans väsen, men även det som skiljer honom
från andra av samtidens diktatorer. För
Gunther är Mussolini framför allt
handlingsmänniskan: ”Vad som förvånade honom mest
i fråga om 30 juni i Tyskland, var att Hitler
ödslade bort fem timmar på att tala med en
människa (Rohm), som stod i begrepp att
begå förräderi.” Gunthers skildring av
fascismens Italien kan sägas vara respektlös —
detsamma gäller i viss mån om hela arbetet —
men det är en respektlöshet, som har mycket
litet att göra med tidningskåsörernas. Gunther
kan verkligen fascismens ideologi och han
känner dess ledande män utan och innan.
Då en amerikan ska göra ett tvärsnitt av
Europa förefaller det ofta som om England
var det land han hade svårast att fatta. Han
kan sympatisera med Stalins Ryssland och
intelligent analysera nationalsocialismens
Tyskland, men han anlägger ofta mycket kuriösa
aspekter på England och det brittiska imperiet.
Detsamma gäller också i hög grad Gunther.
Vid sidan av några briljanta och mycket
sympatiskt hållna porträtt av Baldwin och Eden
står en mycket underlig skiss över sir Stafford
Cripps, som karakteriseras som ”det bästa
intellektet bland arbetarpartiets
parlamentsledamöter”. Sir Stafford är förvisso en mycket
begåvad man, men Labour Party förfogar
dock över åtskilliga lika intelligenta fast
mindre originella ledamöter.
Kapitlet om Ryssland är säkerligen det
journalistiskt bästa i detta jältereportage.
Författarens egen ohöljda sympati för det han
skildrar och hans smittande berättarhumör
bidrar väl mycket till att höja dessa sidor till
verkligt förnäm litteratur. Att Gunther är
bergtagen i Ryssland och framför allt i dess
diktator är uppenbart och att han också
därför avstår från all väsentlig kritik är lika
tydligt. Gunther har många och fruktansvärda
belägg för terrorismens våldsgärningar i de
västerländska diktaturerna, men när han
kommer till Ryssland, bli hans läppar nästan
förseglade. Han är helt hypnotiserad av Josef
Stalin. I Gunthers skildring blir Stalin den
enda mänskliga gestalten i den långa raden av
stora och små diktatorer: ”Anhängarna
avguda Hitler, frukta Mussolini och respektera
Stalin. Detta tycks vara kontentan.” Mycket
kan givetvis invändas mot både teckningen av
Stalin och hans Ryssland, och man måste
konstatera, att den förföriska bild av paradiset
i öster som Gunther ritar väl kan tävla med
de bästa produkterna från de främsta
sovjet-agitatorernas pennor.
Gunthers bok ger vid sidan av skildringarna
av de tre diktaturerna och de två stora
europeiska demokratierna mycket annat av intresse.
Dit höra bland annat de snabba och
konturfasta skisserna från Tjeckoslovakien och
glimtarna från den moderna balkanpolitikens
brokiga värld. Gunthers europareportage inbjuder
till många invändningar och mycken befogad
kritik. Det är trots den fängslande
framställningen och det kaleidoskopiskt skiftande
stoffet en mycket ensidig skildring av Europa
just nu, och det felet bottnar väl ytterst i
författarens en smula affekterat
high-brow-betonade flirt med den moderna ryska
kommunismen. Men om man inte tar detta för
allvarligt, så bjuder boken på en
utomordentligt spirituell och fängslande underhållning.
Dess främsta förtjänst är måhända till sist, att
författaren betraktar vår världsdel som en
enhet, en aspekt som kan vara nyttig för den
som vill identifiera Europas inre politiska
och ekonomiska motsättningar med världens.
Bo Enander
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
