Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Edman: Elegier nära havet - Havsansiktet vilar än i dödsgrå sömn - Dimsjukt hav och dimsjuk jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEGIER NÄRA HAVET
HAVSANSIKTET VILAR ÄN
I DÖDSGRÅ SÖMN
Havsansiktet vilar än i dödsgrå sömn,
under dimmans svepningsduk begravet.
— Här, längs uddens blankgrå stränder
ser jag långa, vita böljeränder —
stormens grova fotspår över havet.
Bränningarnas fradga bubblar tungt,
gungande på vattnet här i viken:
skum, som stått i strålar ur orkanens
svalg och rovdjursmunnar, flåsande bland
fartygsspillrorna och mänskoliken . . .
Länge efter stormen stönar dyningen
tungt som döendes beklämda suckar.
— Tung av skam den gråa vinterdagen
skyler, lik en brottsling, anletsdragen.
Vågen mot ett vrakgods spöklikt gluckar . . .
DIMSJUKT HAV OCH DIMSJUK
JORD
Sviktande som havet tornar sina
höga, isigt klara böljeblock,
lyfte du mot mina läppar dina
bröst och tunga ögonlock.
Allt av sällsamhet som i
ditt väsen fanns,
steg och sjönk i böljerörelser och
bar en stor och kupig glans.
— Just nu brast en skummets vattenlilja.
Dimmans fåglar styr dit ingen vet. . .
Denna morgon kan jag knappast skilja
mellan dröm och verklighet.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
