Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. G. Wells: Krocketspelaren. En kort roman - IV. Den olidlige psykiatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROCKETSPELAREN
utan vidare bråk, men jag fick inte en syl
i vädret.
För nu hade han blivit skvatt galen. Det
stod till och med fradga om munnen på
honom. Han gick fram och tillbaka och
inspirationen forsade ur honom.
Jag antar att hyggliga, anständiga
människor som jag i alla tider varit tvungna att
höra på sådana saker. Men ändå föreföll det
så orimligt att jag en solig morgon i detta
nådens år 1936 skulle behöva sitta och lyssna
till det här på terrassen framför
brunns-hotellet i Les Noupets. Han gick fram och
tillbaka med långa steg som en Israels profet.
I historien är det kanske på sin plats med
retorik och epoker och sådant där, men
i levande livet låter det grovt och obehagligt.
Det är helt enkelt förbannat dålig smak. Jag
slutade upp med att höra på och lade inte på
minnet ens hälften av vad han sade.
Det fanns ingen möjlighet att svara. Lika
gärna kunde man simma uppför Niagara.
Det visade sig allt tydligare att han vädjade
till mig. Mig personligen! Jag har aldrig varit
med om maken till bearbetning. Han försökte
få mig till att bemanna mig och undfly Vreden
som komma skulle. Jo, så kallade han det:
Vreden som komma skulle. Jag kom att tänka
på Peter Eremiten, som förde sånt liv bland
kristenheten i tusentalets lugna småstäder och
satte i gång med hela korstågseländet. Han
påminde mig om Savonarola och John Knox
och alla de där bråkstakarna, som har farit
fram genom historien och härjat och skrikit
och lämnat det hela ungefär i samma tillstånd
som när de började. De där som uppmanade
folk att offra livet, resa sina tält, statt upp,
o Israel, storma Tuilerierna, krossa
Vinter-palatset — och en massa andra lika
upprörande saker. Och detta i stackars lilla Les
Noupets, kan ni tänka er.
Han hasplade ur sig en lista på
gräsligheter och mord och fasor från hela världen.
Jag tror nog att det förekommer ovanligt
mycket massakrer och tortyr i våra dar och
att framtiden är rätt dyster och att vi kanske
har att vänta förfärliga krig och luftanfall
och pogromer. Men vad kan jag göra åt
den saken? Vad var det för idé att stå där
och dundra över mig? Trots sitt våldsamma
sätt kunde han inte dölja det faktum att han
saknade en rätt förvissning och att han i bästa
fall bara kämpade med tomma skuggidéer.
Alltid när jag försökte sticka in en fråga
höjde han rösten och dundrade ned över mig:
— Jag försäkrar er!
Men det var just vad han inte gjorde — och
tydligen inte kunde göra.
— Snart, sade han, kommer det inte att
finnas varken lugn eller säkerhet eller
välstånd mer här på jorden. (Han sade gudskelov
inte att jag ”lever på randen av en vulkan”.)
Mänskliga varelser kommer inte att ha något
annat val — leva som hetsade djur eller
i sträng hängivenhet till den sanna
civilisation, den disciplinerade civilisation som ännu
icke förverkligats. Slaktoffer eller vakande
broder! Och det är er det gäller nu, min vän.
Just er! Och han pekade på mig med ett
magert finger.
Eftersom det inte var någon mer där än
jag — kyparen hade gått in — så fanns det
absolut ingen anledning till detta ”just er!”
och detta pekande. Bristande sinne för
proportioner, helt enkelt. . . Och ändå . .. Det är
högst obehagligt att behöva erkänna det, men
dessa två män har ändå på sätt och vis
hypnotiserat mig och överfört en del av sin oro
och spökrädsla på mig. Jag försöker få det
rätta perspektivet på dem genom att skriva
ned den här historien, men själva skrivandet
kommer mig att inse hur föga jag lyckats
komma bort från den. Jag blir lika litet kvitt
historien genom att berätta den för er som
Finchatton blev det genom att berätta den för
mig. Jag visste inte att man kunde bli
hyp
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
