Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Spansk självprövning - Anmälda böcker - Ortega y Gasset, J., Det ryggradslösa Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPANSK SJÄLVPRÖVNING
tion = historiskt-politiskt prejudikat — och
vad han kallar ”den eviga traditionen”, som
han finner i landets nu, i det ”inre-historiska”
(”intra-historico”). Unamuno tar bestämt
avstånd från en alltför stark bundenhet vid
folkets tidigare, alltid av tillfälliga
omständigheter betingade uttrycksformer; han bekämpar
historismen eller, som han säger,
”tempora-lismen”. Den eviga tradition Unamuno vill
aktualisera för sitt folk är det övernationella,
det allmänmänskliga. Unamuno kräver av
Spanien, att det skall lämna sin isolering och
på sitt sätt gestalta mänsklighetens eviga
problem. Om Spanien öppnar sig för främmande
makter i stället för att lyda Ganivets krav på
nationell avgränsning, skall det snart finna,
att dess egen substans befruktats. Denna
synpunkt sammanhänger med det lidelsefulla
krav på odogmatisk, spontan mänsklighet, som
man minns från de flammande första arken
i Unamunos ”El sentimiento tragico de la
vida” (”Kierkegaard — en människa!”). I sin
stora kommentar till Don Quijote och Sancho
Panza — som han påstår sig ha begripit
bättre än Cervantes! — analyserar Unamuno
den gestaltning av mänsklighetens eviga
centrala problem, som blivit den typiskt spanska.
I hela sitt författarskap avböjer Unamuno
all inordning i partier eller program. Han
är den evige individualisten och frondören
och fick också med sitt livs groteska
slutepisod — penninggåvan till general Franco! —
betala priset för sin orubbliga individualism.
Någon klar lösning av det nationella spanska
problemet har Unamuno aldrig eftersträvat.
Han har velat öppna Spanien för Europa men
har å andra sidan indignerat tagit avstånd från
tanken på att Spanien skulle kunna räddas
genom att slaviskt efterapa den moderna
världens teknicering. ”De andra får syssla med
uppfinningar!” säger han en gång. Vem säger,
att den spanske bonden, som icke kan läsa
sin socialistiska tidning utan i stället lever ett
fromt religiöst liv, mänskligt sett är
underlägsen sin avancerade, civiliserade broder i
Europas så kallade kulturländer? frågar han
en annan gång. Just denna oresonliga
individualism, detta betonande av det mänskliga
tvärsigenom alla ögonblickets politiska och
sociala konflikter, är Unamunos främsta bidrag
till Spaniens typologi. Han ville alltid hävda,
att han själv skapat det moderna Spanien.
Hans liv är — låt vara i genial gestaltning —
typiskt spanskt, och hans fäderneslands
nuvarande tragiska öde är ingenting annat än
en förstoring av hans eget.1
5.
Med en helt annan klarhet, konsekvens och
skärpa har filosofiprofessorn i Madrid, JosÉ
Ortega y Gasset, yttrat sig om Spaniens
historiska öde och framtida uppgifter. Han
har underkastat de gängse framställningarna
av Spaniens historia en mördande kritik och
gett sin egen förklaring på vad som hänt,
samtidigt som han i radikalt genomförd
realpolitik dragit konsekvenserna av sina
tankeresultat. Man finner hans spanska studier spridda
i hela hans stora produktion. I dagarna
föreligger i svensk översättning en bok av honom,
"Espana invertebrada”2 ( författad redan 19201,
vars synpunkter kan kompletteras genom citat
ur hans innehållsrika serier ”Meditaciones del
Quijote” och ”El Espectador”. I den
nationella spanska självprövningen är Ortegas
bidrag ojämförligt det skarpsinnigaste.
Spaniens latinitet.
’Dios mio, qué es Espana?” (”Min Gud,
vad är Spanien?”) lyder den berömda
patetiska frågan i Ortegas ”Meditaciones del
Quijote”. Ett av de problem Ortega berör är
1 Man kan förstå Antonio Espinas varning för
Unamuno i Revista de Occidente, 23,398: Varje
kritiker som vill förstå Spanien, måste först ”göra
sig immun mot Unamunos synpunkter ...”
2 Det ryggradslösa Spanien. Översättning av Eva
Alexanderson. Natur och Kultur. 4: 75.
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
