Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Fransk kritik — och dansk - Anmälda böcker - Rubow, Paul V., Smaa kritiske Breve - Schyberg, Frederik, Dansk Teaterkritik indtil 1914
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK KRITIK — OCH DANSK
sökning och dylikt. Men han håller styvt på
den rent litterära undersökningens obetingade
prioritet. Först sedan ett verks litterära genre
är bestämd och man placerat det i genrens
historia, har man lov att skrida till
granskningen ur andra synvinklar. På denna väg
anser han sig kunna fastställa, att de isländska
sagorna, så långtifrån att vara i väsentliga
delar historiska, äro rena romaner, för att
inte säga intrigromaner, franska
riddarroma-ner omplanterade i nordisk jordmån och
anpassade efter dess förhållanden.
”Nord-boernes store Indsats i Romanens Historie
bliver herefter Förvandlingen af en
romantisk Hofdigtning til en realistisk farvet
Folke-prosa” (sid. 21). Om den eventuella
riktigheten av denna sensationella tes, som
fram-föres med ett bestickande enkelt hokus-pokus,
vågar jag inte ha någon mening.
Det kan förefalla, som om salig Brunetière
gick igen i den genrehistoriska analysen, men
intet av Brunetières eller de andra
aderton-hundratalskritikernas begrepp avskyr Rubow
så hjärtligt som utvecklingsbegreppet. Det
skulle i så fall vara nationalitetsbegreppet.
Att röra sig med så okända storheter som
nationalkaraktärer, är för honom att ersätta
forskning med teologi. Rubow står myckel
nära den franska klassicismens uppfattning,
att människan alltid och allestädes i
huvudsak förblir sig lik — det gäller också
individen, som står färdig i tjugufemårsåldern och
sedan endast bygger vidare på då
föreliggande möjligheter.
Men till sin metod är Rubow inte
klassi-cist. Åsidosättande den privata personligheten
söker klassicisten som kritiker framför allt
pröva, i vad mån det litterära verket ger
uttryck åt något allmängiltigt, åt
gemensamma upplevelser och tankar. Rubow
däremot ansluter sig till den
psykologiskt-bio-grafiska metod, som går tillbaka på
romantiken och fick sin store föregångsman och
mästare i Sainte-Beuve. Även härvidlag varnar
han dock uttryckligen för adertonhundratalets
försyndelser, för den tendens att utan vidare
identifiera verket och diktaren, som vunnit
sina främsta pyrrhussegrar i
Shakespeare-forskningen, bland annat i Georg Brändes’
väldiga roman — ty något annat är det
inte — om den store britten. Slutsumman av
den programmatiska uppsatsen ”Digternes
Ansigter” blir emellertid ett bestämt
hävdande av det personhistoriska materialets
(brev, dagböcker, memoarer) oumbärlighet
för inträngandet i diktarens värld och den
djupare förståelsen av hans verk. På en sådan
grund har Paul V. Rubow byggt sitt eget stora
bravurnummer, ”Georg Brändes’ Briller”, och
det kan aldrig förnekas, att fältet burit de
rikaste skördar under årens lopp. Man kan
sedan hysa den meningen, att metoden sett
sina bästa dagar och behöver kompletteras
eller ersättas av en nyare. Men det är en
annan historia.
Att även Danmarks kritiska kultur bygger
på ståtliga traditioner, har man kunnat
förvissa sig om bland annat genom Rubows
förutnämnda arbete om den danska
litteraturkritikens historia. I den öppet uttalade avsikten
att lämna ett supplement därtill framträder
nu Frederik Schyberg med en imposant och
förnämligt utstyrd volym, ”Dansk Teaterkritik
indtil 1914” (Gyldendal, Köpenhamn), som
ger ännu ett verkningsfullt stöd åt vår tes.
Schyberg har tidigare skrivit en förträfflig
liten handbok om modern amerikansk
litteratur och en uppmärksammad avhandling om
Walt Whitman; han utövar själv i
Ber-lingske Tidende teaterkritikens svåra konst,
vilken i viss mån, liksom skådespelarens, är
en ögonblickets skapelse och innebär en
dubbel bedömning, av skådespelet och
uppförandet, som på inga villkor få förblandas och
ändå skola behandlas som en helhet.
Det måste ha varit ytterst tidsödande att
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
