Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: Terror och dygd - Anmälda böcker - Wahlström, Lydia, Revolution och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERROR OCH DYGD
distriktet, man undersöker de lokala politiska
klubbarnas roll och så vidare. Och hand i
hand med detalj forskningen går strävandet
efter, syntes och överblick; märkligast av de
senaste decenniernas sammanfattande
framställningar är väl Albert Mathiez’ intensiva
och briljant skrivna bok ”La revolution
fran§aise” (3 band; 1922—23).
Att på egen hand orientera sig i denna rika
litteratur är ett tidsödande företag, som endast
ett fåtal specialister kunna kosta på sig. För
svenska läsare utgör Hjärnes tankedigra skiss
”Revolutionen och Napoleon” alltjämt en
idealisk inkörsport till fortsatta studier, men
den är vid detta laget mer än tjugufem år
gammal. De avsnitt, som i ett par av våra
nyutkomna svenska världshistorier ägnas åt
den franska revolutionen, äro samvetsgrant
gjorda och fullt up to date, men det ligger
i sakens natur, att de icke ha mycket plats
för analys av de enskilda historikernas insatser
och referat av den vetenskapliga debatten. Det
är därför på mycket goda grunder som en av
våra främsta kännare av sjuttonhundratalets
historia, doktor Lydia Wahlström, gett ut
en samling orienterande uppsatser om den
franska revolutionen, sådan den ter sig i den
nyaste forskningens ljus. Hon har givit sin
bok titeln ”Revolution och religion” och
därmed markerat, att den endast tar befattning
med ett — låt vara ett av de allra viktigaste —
av revolutionshistoriens problemkomplex. Men
hon begränsar sig ingalunda till religions- och
kyrkopolitiken i trängre mening. I likhet med
flera moderna forskare är hon angelägen
betona det inre sambandet mellan de båda
företeelser, som anges i titeln på hennes
arbete. Bakom tidens dragning till det
mystiska, vare sig den visade sig i intresse för
andeskåderi, kabbalistik, ”egyptisk
carto-manci” och annan ockult visdom eller tog
21. — B. L. M. 1937.
x
sig ädlare uttryck, låg givetvis ett religiöst
behov. Men — menar man — även den
franska revolutionen blir oförståelig, om man
icke observerar dess religiösa sida. Detta
betraktelsesätt har mycket för sig, även om
naturligtvis hela resonemanget blir beroende
av vad man lägger in i begreppet religion. Det
är icke svårt att i de ledande
revolutionsmän-nens tal och skrifter finna tankegångar och
uttryckssätt, som bära den extatiska
religiositetens färg. Men vill man finna belägg för
att revolutionens läror för en stor del av
folket verkligen blev en ny religion, som för
någon tid ersatte den gamla, då kan man icke
begränsa sig till det intellektuella och
politiska ledarskiktet utan måste undersöka, hur
de breda lagren reagerade. Det är just detta
Harvardprofessorn C. C. Brinton har gjort
genom sina studier av jakobinklubbarnas
verksamhet; de resultat han kommit till redovisas
av doktor Wahlström i ett kapitel, som enligt
min mening är det intressantaste i hela boken.
Icke nog med att ritualen vid klubbarnas
högtidligheter till stor del var lånad från kyrkan.
Även helgonkulten levde kvar, fast helgonen
ej voro desamma. Framför allt var Marat
föremål för hyllning; hans byst bars ofta i
procession genom gatorna, och man riktade böner
till honom. Man hittade på ett ”revolutionärt
korstecken”, ett slags revolutionär bikt och
mera i samma stil. Och icke endast
cere-monielet och de yttre formerna fingo en
religiös prägel. Man har talande vittnesbörd om
att den nya religionen för många människor
var djupaste allvar. ”Vilka dyrbara
verkningar patriotismen har! Jag känner, att den
höjer mig, att den vidgar min själ, att jag
är mer än mig själv!” Det ligger utan tvivel
en äkta känsla bakom dessa ord, som
härröra från en medlem av en kvinnlig klubb
i Besangon.
”Det har slagit mig — skriver doktor
Wahlström — att den stora franska revolutionen
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
