Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Lindberg: Terror och dygd - Anmälda böcker - Wahlström, Lydia, Revolution och religion - Sieburg, Friedrich, Robespierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE LINDBERG
i mer än ett fall kan erbjuda förklaringar till
det nuvarande kaotiska världsläget.” Man kan
naturligtvis med minst lika stort berättigande
vända på satsen och hävda, att det finns mycket
i den franska revolutionens historia, vars
innebörd den nu levande generationen har större
förutsättningar än någon föregående att förstå.
Revolutionens behandling i den historiska
litteraturen illustrerar med ett skolexempels
tydlighet, hur bilden av en historisk företeelse
ändrar konturer och proportioner,
allteftersom tidsavståndet ökas och nyvunna
erfarenheter ge jämförelsematerial och möjligheter
att upptäcka tidigare dolda sammanhang. Det
var främst arbetarrörelsens och socialismens
genombrott under adertonhundratalets senare
del som öppnade blicken för revolutionens
sociala innebörd: först nu insåg man klart,
att den trots pöbelupploppen och trots vissa
ansatser i radikal socialreformatorisk riktning
till sitt huvudinnehåll var en uppgörelse
mellan det feodala samhället och det
oemotståndligt framträngande liberala borgardömet. Den
starka inriktning på de ekonomiska
spörsmålen, som utmärker den efter världskriget
tillkomna litteraturen om franska
revolutionen, fåf sin naturliga förklaring däri, att man
just hade färska erfarenheter av en
krishushållning, som företedde många
beröringspunkter med 1790-talets. Och vad de sista
decennierna beträffar ha de ju presterat ett
utomordentligt rikhaltigt åskådningsmaterial
till tjänst för den som vill studera
massuggestionens och sinnelagspolitikens väsen,
revolutionsledares och diktatorers psykologi.
Doktor Wahlström ägnar ett fängslande
kapitel åt den nya litteraturen om Robespierre.
I det utomordentligt starka intresse, varmed
dennes gåtfulla gestalt omfattas, vill hon se
en yttring av ”den nuvarande tidens sadistiska
läggning”. Men är icke detta att onödigtvis
belasta den så kallade tidsandans redan förut
så hårt tyngda skuldkonto? Förhåller det sig
inte helt enkelt så, att Robespierre på något
sätt kommit oss närmare? Som politiker har
han otvivelaktigt blivit i någon mån
rehabiliterad, även om det allmänt anses att Mathiez
gått för långt i sina energiska försök till
Ehrenrettung. Men framför allt har hans typ
blivit mera gripbar än den var för en tidigare
forskargeneration, som i honom icke kunde
se något annat än ett monstrum av ofattbar
ondska. En nyckel till hans väsens gåta tror
man sig numera — enligt den moderna
män-niskotolkningens recept — ha funnit i de
sociala mindervärdeskänslor, som hade sin
grund i faderns misslyckande. De följde
honom genom livet och bilda komplementet till
hans ärelystnad. Den omutlige var utan tvivel
idealist. Han var dygdens vän — men livets
fiende. Han var asket — men av hämningar;
det lyckades honom icke alltid att dölja sin
avund mot de lyckligare lottade människor,
som fått förmågan att spontant njuta av livet.
Det berättades rörande historier om hans
vänlighet mot barn. Han mottog ideliga bevis på
verklig sympati från stora delar av Frankrikes
folk men tycks icke ha nått levande kontakt
med någon enda människa. Han var i princip
motståndare till dödsstraffet men skickade mot
slutet av sitt liv trettio människor om dagen
till schavotten. Han var övertygad pacifist
men kom till sist därhän, att han fruktade
freden och behövde kriget för att kunna
genomföra sin rensningsaktion i den
revolutionära dygdens namn. Sällsamma
motsättningar utan tvivel! Men fullt så paradoxala
och obegripliga som för en äldre generation
te de sig inte för oss. Och sammanställningen
dygd och terror låter ju numera inte
överraskande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
