Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gauffin, Axel, Batavernas sammansvärjning, anmäld av Georg Svensson - Sjögren, Peder, Bar Barbar, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
brandt definitivt misslyckats med uppgiften
och kommer hem med den utskurna
centralscenen i målningen. En fordringsägare är till
hands för att lägga beslag på målningen, som
därmed börjar den vandring som slutligen
skulle föra den till vårt land.
Detta är i yttersta koncentrat handlingen
i Gauffins drama. Som man ser är den inte rik
på händelser, och det dramatiska stoffet har
därför huvudsakligen fått insamlas på det
psykologiska området. Rembrandts
förhållande till Hendrikkje och till sin son Titus
belyses i några scener. Men framför allt
ställes mästaren i strid med sin samtid, och
hans vägran att dagtinga med sin konstnärliga
ingivelse är dramats egentliga tema. Det faller
därav att Rembrandt framställes som en
övermänniska och knappast avtecknar sig som en
levande scenisk figur. Varje hans yttrande
behandlas av författaren med en reverens,
som är mera sympatisk än dramatiskt lycklig.
Även de andra figurerna äro mestadels
skuggor, och det bästa porträttet är en flinande
gubbfysionomi, som författaren hämtat ut ur
tavlan. Gauffins skådespel har sitt främsta
värde som en fyndig och av varm känsla buren
kommentar till ett stort konstverk, i vilket vår
fantasi obegränsat kan fördjupa sig.
Georg Svensson
Vagabondliv och
inbördeskrig
PEDER SJÖGREN: Bar Barbar. Bonniers.
6:50.
Peder Sjögren är en ung konstnär som
uppehållit sig flera år i Spanien, strövat
omkring där en hel del och ofta skildrat sina
sorglustiga intryck i kåserande
tidningsartiklar. Omständigheterna har nu givit honom
mera brännande ämnen att skriva om och
förmått. honom till ett reportage i bredare stil.
Resultatet har blivit en mycket aktuell bok
av betydligt intresse, åtminstone tills vidare,
innan den blivit distanserad av tyngre vägände
skildringar från inbördeskrigets Spanien. Som
bakgrund till det våldsamma utbrottet får mah
först en rad närbilder från det fattiga spanska
folkets vardagsliv. Författaren berättar ’med
stor förtrogenhet om en by utanför Valencia,
där tjänstemännen naturligtvis var
korrumperade och prästerna bestämde över utsädet, som
de välsignat och låst in i underjordiska
spannmålsmagasin. Man får också besked om
risodlarnas strävsamma tillvaro och man blir
sakkunnigt orienterad i Valencias hamnstad^
Grao, där det vimlade av vagabonder och
förlista sjömän bland fattigkrogar och
pantlåne-inrättningar. Där fanns en vingård, också
kallad Bar Barbar, som utgjordes av ett
inhägnat järnvägsområde med tankvagnar, fulla
med vin; och där fick vagabonderna dricka
direkt ur vinslangarna, varefter de icke sällan
somnade på stället och blev överkörda. Det
är de spanska vagabondernas liv den unge
svensken framför allt visar sig vara kännare
av, han har prövat deras lott på många håll,
i det rika Granada och det förnäma Sevilla,
där kloster stod öppna för de hemlösa och
representanter för den högre aristokratien
betjänade dem nådigt. Han har besökt det
stolta Baskerlandet, där uråldrigt primitiva
oxkärror gnisslar på vägarna och folket tävlar
i den egendomliga sporten att hugga av tjocka
trädstammar med yxa. Han hår också varit
över i Spanska Marocko och sett hur
riff-kabylerna (före Francos uppror ) trivdes som
vägpoliser, utposterade i små hyddor med
gevär och telefon, tekanna och flöjt, medan
deras kvinnor levde uppe i bergen, trälande
som djur, rödfärgade av jord och billigare att
köpa än en mulåsna.
Allt detta är mycket omedelbart uppfattat
och återgivet, i en lustig, nonchalant
naivis-tisk stil, som ansluter sig väl till författarens
temperament och förhindrar bristen på
djupare perspektiv att göra sig märkbart
gällande. När han kommer ftam till
inbördeskriget blir han medvetnare om sin
journalistiska uppgift, mycket av konkretionen
försvinner, det är med ens som om något av
sinnenas känslighet avtrubbats, vilket naturligtvis
i hög grad beror på stoffets och upplevelsernas
överväldigande art. Det har i varje fall blivit
en mycket spännande skildring, vars
autentiska karaktär är omisskännlig. Författaren
gick med som frivillig på regeringssidan och
blev inskriven i den så kallade Stålbataljonen;
flertalet var helt unga män som exercerades
i några timmar, fick var sitt gevär och så
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
