Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sjögren, Peder, Bar Barbar, anmäld av Artur Lundkvist - Farson, Negley, En oförbätterlig syndares memoarer; Schwezoff, Igor, Vinthund, anmälda av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
skickades direkt till fronten, berusade av
folkets jubel, hänförda, dödsföraktande och
ändå samtidigt skräckslagna. Många hustrur
kämpade vid sina mäns sida, men en stor del
av de beryktade amazonerna var danserskor
och likställda, vilka huvudsakligen fungerade
som kompaniernas älskarinnor och inte visade
större lust att laga trasiga skjortor, hellre då
att sköta om de sårade. Författaren fick efter
någon tid en kula i axeln och blev sänd till
ett sjukhus i Madrid, råkade senare bli
misstänkt för spioneri och tog chansen att komma
i väg med en engelsk kryssare från Valencia.
Man får många inblickar i den med så mycken
förvirring sammanvävda heroismen både vid
fronten och bakom fronten. Hela
inbördeskriget ter sig som en hopplös härva av
verkliga och av enbart teoretisk-ideologiska
motsättningar; det är bara tyvärr alltför lätt att
misströsta om det spanska folkets framtid och
om meningen i allt detta mänskliga lidande.
Artur Lundkvist
Moderna människoöden
NEGLEY FARSON: En oförbätterlig
syndares memoarer. Översättning av
David Belin. Tiden. 8: 75.
IGOR SCHWEZOFF: Vinthund. Översättning
av Ingeborg Essén. Bonniers.
8:50.
Två memoarböcker, två moderna
människoöden, extrema visserligen och varandra
väsentligt olika, men båda symtomatiska för
förhållandena i världen efter 1914 och var på
sitt sätt mycket intressanta. Den ena boken
— Schwezoffs — har dessutom en betydande
artistisk charm.
Negley Farson är amerikan. I sin
ungdom var han affärsman, arbetade många år,
mest i Ryssland, som agent för stora engelska
och amerikanska firmor. Större delen av sitt
liv, sin medelålder, har han arbetat som
Chicago Daily News’ flygande reporter och
utrikeskorrespondent i en mängd länder, mest
England, och gjort sig ett namn som
”världs-j ournalist”.
I sin mycket tjocka bok berättar han en
otrolig mängd upplevelser i ett klatschigt,
korthugget, antydande maner, som är typiskt
for ett visst slags modern journalistik, men
som är åtskilligt blottat på litterära
kvaliteter. Man får i snabba glimtar veta vad han
har gjort under sitt händelserika liv, men
inan får sällan veta varför han har gjort det
och ännu mer sällan vilket intryck hans
upplevelser gjort på honom. Till sist undrar man
om de alls — så när som på en tilltagande
nervositet — gjort något intryck, och man
börjar betvivla att han har några andra motiv
för sina handlingar än sin rastlöshet och sin
”världsjournalist”-äregirighet. Han vill vara
— och han är kanske — en tusan till karl.
Man imponeras till att börja med av hans
oräddhet och tilltagsenhet, och hans
upplevelser är ofta både intressanta och
spännande. Men efter några hundra sidor är man
trött på honom, på hans nonchalanta sätt att
berätta och hans nonchalanta inställning till
de folk och förhållanden han kommer i
beröring med, på hans motvilja mot att
någonsin ordentligt klargöra en miljö eller ett
händelsesammanhang och hans oförmåga att
göra en atmosfär levande. Man längtar efter
människan bakom journalisten, men man får
honom inte, och man har svårt att tillbakavisa
en känsla av att det inte är mycket att få.
Man tänker hela tiden på Bruce Lockharts
intelligenta och kultiverade skildringar av
samtida och likartade upplevelser, och den
jämförelsen är mycket farlig för Farson.
Men hans livsöde är absolut modernt och
har sitt intresse som tidsfenomen. En rastlös,
otrygg, praktiskt taget fosterlandslös man, som
-ständigt jagar runt jorden och genom livet
utan att någonsin komma någon vart, som
aldrig kan finna ro någon annanstans än
i farten. Farten är hans livsvillkor och hans
livsförhärjare. En levnad, ofantligt rik på
yttre upplevelser och ofantligt fattig på inre.
Skräck för tomrummet — det är det intryck
boken ger. (Fastän det är ju möjligt att den
inte gör mannen rättvisa.) Det enda jag riktigt
tydligt minns ur den är en utmärkt skildring
av hur det känns att störta med flygmaskin.
Farson är en produkt av efterkrigstiden,
Igor Schwezoff är ett offer för den. Han
har vad Farson saknar, en inre stadga, ett
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
