Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Farson, Negley, En oförbätterlig syndares memoarer; Schwezoff, Igor, Vinthund, anmälda av Sven Barthel - Voinova, A. I., Falska ädelstenar, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bestämt livsmål, en deciderad begåvning, en
stor lidelse — danskonsten. Hans
självbiografi handlar om ingenting annat än hans
ihärdiga och tappra arbete på att utbilda sig
till en stor artist. De mycket svåra
förhållanden han haft att kämpa mot har inte
förmått bryta ned eller ens trasa sönder honom,
bara intensifierat och renat hans lidelse. Den
har varit hans vapen och trygghet i alla
olyckor. Man tror på den mannens begåvning
och man tycker om hans ärliga själ.
Hans barndom förflöt i ett rikt
överklasshem, hans far var general i ryska armén. Han
var fjorton år när revolutionen kom, familjen
skingrades och egendomen konfiskerades. I en
tom våning levde Igor och hans syster de
närmaste åren, totalt utblottade, bodde i
badrummet för köldens skull. Han uppehöll sig
mycket nödtorftigt på tillfälliga arbeten och
levde sitt liv på balettskolan. Han ger sig
dansen frenetiskt i våld, ingen yttre nöd har
längre någonting verkligt att betyda. Han får
så småningom engagemang vid olika teatrar
och har framgång. Men när det gäller
avancemangen infinner sig de verkliga svårigheterna,
som slutligen driver honom till att fly ur
landet — hans överklassbörd ligger honom
i fatet, den glöms aldrig, han motas
systematiskt uppifrån. Han är ryss av hela sin själ
och lojal mot den nya staten, men politiskt
likgiltig och begär ingenting annat än att
i fred få ägna sig åt sin konst. När det
förnekas honom, blir han en av efterkrigstidens
många landsflyktiga, en internationell figur
men med ett hjärta som förblir ryskt, en man
som håller en trygg och stadig kurs genom
ett till det yttre irrande och rotlöst liv.
Hans berättelse är mycket väl skriven (och
mycket väl översatt) och den har stor charm.
Det gäller i synnerhet kapitlen om de
olyckliga barnaåren, som trots sin hemska
verklighet har en förtjusande atmosfär. Skildringen
av hans utbildning och arbete ger intressanta
glimtar av förhållandena i det nya Ryssland.
Och berättelsen om flykten från Vladivostok
till Charbin i Mandsjuriet är starkt spännande.
”Vinthund” ger verkligen ett modernt
livsöde, en människa hel och hållen, inte bara,
som hos Farson, hennes handlingar.
Sven Barthel
Falska ädelstenar
A. I. VOINOVA: Falska ädelstenar.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Bonniers. 6: 50.
Hur man skall uppfatta A. I. Voinovas
roman ”Falska ädelstenar” — den har i
Ryssland kommit mycket rabalder åstad och i
Tredje riket utbasunats som en genial satir
av Sovjetparadiset — står inte utan vidare
klart; det är en egendomligt dubbelbottnad
skildring, som man inte fångar och snärjer
i en enda formel. Den kan på ett sätt
uppfattas som en amper kritik av
samhällsförhållandena i det efterrevolutionära Ryssland,
men samtidigt har författaren en tydligt
ambivalent inställning till Sovjet, det märks på
skildringen av hans ”hjälte” och språkrör
Viktor Pavlovitsch Meschkoff. Då man efter
slutad läsning lägger romanen ifrån sig, står
det klart, att Voinova i honom velat
brännmärka en representant för den kallhjärtade
egoismen, och det står en fritt att föra kritiken
av honom över på ett socialt plan och i denne
misantrop och intrigmakare, hal och listig som
en orm, se en företrädare för den borgerliga
individualismens alla avigsidor. Egennyttan,
den sterila egocentriciteten, machiavellismen
förkroppsligar denne intrigant på ett sätt, som
snarare gör honom till en typ i den klassiska
komediens, i molièresk mening, än till en
människa med schatterade, personliga drag.
Men samtidigt som han framställes som en
ovärdig och avskyvärd människa, en parasit,
en opportunist, äro i hans mun lagda en serie
kritiska omdömen om det nuvarande ryska
samhällsmaskineriets alla blottor och brister,
och dessa omdömen måste en fördomsfri läsare
tillerkänna åtminstone litterär skärpa och
relevans. Såtillvida är Sovjetregimens
konfiskation av boken en fullt förståelig akt.
Viktor Pavlovitsch Meschkoff är som
sakkunnig anställd i en trust för brytning och
bearbetning av ädlare bergarter. Han är av
borgerlig härkomst, han är icke-kommunisl
och som sådan en underordnad del i det
socialistiska statsmaskineriet, framhåller
författaren. Förhållandena inom denna trust
framställas som fullkomligt abderitiska: det hela
blir i Voinovas framställning till en härva
av intriger, bristande sakkunskap, idiotiska
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
