Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nemirovski, Irène, Ensamhetens vin, anmäld av Johannes Edfelt - Hurst, Fannie, Den trygga famnen; Ferber, Edna, Kom och ta för er! anmälda av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
degraderade fadern. Det är ett sällsamt hem,
i sanning, där moderns älskare intar sina
middagar tillsammans med den övriga familjen
— sådant tillhör kutymen i denna exotiska
miljö — och där fadern med stoisk
resignation fogar sig i dessa förhållanden: Skygg och
sluten, fylld av äckel och hat gentemot sin
ovärdiga mor, tyr sig dottern till
mademoi-selle Rose, den franska guvernanten, i vilken
hon anar en själsfrände.
Boris Karol är ett slags penningens
kon-dottiär, ständigt i rörelse. Han tillhör
finansens vagabonder, än uppdykande i Paris
eller på Rivieran, än i Petersburg. Till
romanens intressantaste avsnitt hör skildringen av
familjen Karols liv i Petersburg under kriget.
Det är en fantastisk tid och en fantastisk milj ö,
detta börshajarnas och krigsjobbarnas
Eldorado, där rikedomarna växa och guldet flödar.
Före den stora kraschen räddar sig Boris
Karol via Finland till Paris. Rolös och rotlös
mognar Hélène till kvinna. Ensamheten slår
en mur av köld kring henne. Hon ser sin
lystna mor kämpa den tragikomiska kampen
mot åldrandets alla ofrånkomliga yttre tecken;
hon ser sin far drivas allt längre in i
penningpassionens på en gång kalla och heta virvel.
Det är en förfärande värld, en värld utan nåd,
utan mänsklighet, utan pardon. Den är steril,
den leder till ingenting, ty den är i grunden
asocial. Den atrofierar till slut allt
känsloliv, och en renhjärtad människa, sådan som
Hélène, måste till slut med avsky vända sig
från detta narrspel och denna moraliska
dy-pöl. Botemedel mot den förfärande
ensamhetskänsla, som kommer att behärska människor,
utgångna från hennes miljö och uppvuxna
i hennes förhållanden, skulle förvisso finnas.
Författarinnan endast antyder dem, då hon
låter sin melankoliska sonat klinga ut i en
trotsig ton. Eljest utlöser det ämne, hon
här behandlar, knappast några känslor av
befriande art. Irène Nemirovski har här spelat
upp en variation av det outslitliga temat
”Solitudo”, som snarast snör samman hjärtat.
Hade inte denna bok om ”själens obotliga
ensamhet” sitt positiva komplement i den
utsökta konst, varmed ämnet är tillvarataget,
skulle den vara outhärdligt beklämmande.
Johannes Edfelt
Literary ladies
FANNIE HURST: Den trygga famnen.
Översättning av Einar Malm.
Bonniers. 6: 50.
EDNA FERBER: Kom och ta för er!
Översättning av Louis Renner.
Bonniers. 6: 75.
Fannie Hursts bok är ett välförtjänt
äreminne över dessa starka, förnöjsamma
emigrantkvinnor som i så stort antal uppslukats
av de amerikanska hemmen, där de framlevt
sina dagar som köksregionernas strävsamma
arbeterskor. Denna Bertha, som företräder
dem alla i den tysta heroismens icke ovanliga
stil, är av obestämd baltisk härkomst, född
i New Yorks hamnkvarter av en döende
moder; hon är mycket storvuxen, lugn och
djup som en åker, hon blir träffande liknad
vid en helig ko, men innanför hennes
moderliga tålmodighet svallar en lyrisk musik, en
romantisk skönhetsdrift, som bara inte kan
finna uttryck. Ett vackert ord, några
pianoklanger, en biograftext om den purpurfärgade
skymningen över Comosjön bär hon med sig
som hemliga skatter medan hon trälar som
ett lastdjur sexton timmar om dygnet och
sover i någon eländig skrubb. En enda natt
får hon älska den bräcklige unge herrn
i familjen där hon tjänar och resultatet blir
för hans del en mycket beundrad dikt,
”Katedralen under havet”, och för hennes del ett
barn som hon strax måste lämna ifrån sig
till adoptering. Hon vandrar sin obemärkta
väg från plats till plats, med moderskänslan
ropande inom sig; hon möter så många
trassliga förhållanden, tröstar och ställer till rätta,
nästan omärkligt, men får bara otack till lön;
hon åldras och måste ta det sämsta tillfälliga
arbete, tills hon äntligen hamnar i bröddoften
hos en hygglig bagare med fyra moderlösa
barn.
Hon är för vag och omfångsrik att bli någon
tydligt urskiljbar individ, hon verkar snarare
som en skugglik, halvt mytologisk gestalt, stum
och drunknad i natur, med de stora fotterna
i jorden som ett träd. Men förblir hon själv
något av lyrisk nebulösa framträder i stället
de människor och förhållanden hon möter
mycket tydligt: det blir en hel rad kraftfullt
målade livsinteriörer, präglade både av klar
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
