Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Hans Carossa, diktaren och vägvisaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS CAROSSA, DIKTAREN OCH VÄGVISAREN
fram i hans krigsbok, ”Rumänisches
Tage-buch”, och förefaller att vara nästan kusligt
dominerande i hans sista verk, ”Geheimnisse
des reifen Lebens”. Man spårar det i
barndomsskildringarna, i gossens frenetiska lust
att flyga och att gå på vattnet (”man musste
nur laufen, ohne zu denken, so rasend schnell,
dass einem zum Versinken gar keine Zeit
blieb”), och inte minst i den intensiva
dragningskraft en rasande brand utövar på honom:
”das Ur-Herrliche, schrecklich Rechtmässige
der Flamme zog mit Geisterstärke”, heter det
med karakteristiska ordsuggestioner. Man kan
i detta sammanhang också fästa
uppmärksamheten vid att ordet demon är ett av de oftast
förekommande i Carossas produktion och att
begreppet orm spelar en mångfaldig och
symboliskt betydelsefull roll. Så avslutar han till
exempel barndomsskildringen ”Eine Kindheit”
med en egendomlig, halvt symbolisk scen som
står i samband med ormen. I ett besynnerligt
Ödsligt landskap står gossen invid en
förvriden, död trädstam utan bark som liknar
en upprättstående orm med öppet gap. Driven
av en dunkel impuls börjar han ”mata den
mäktiga ormen” med allt vad han kan komma
åt, han tömmer sina fickor på godsaker och
skatter och plundrar till och med den
sparsamma växtligheten för att offra allt detta
åt vidundret som vaktar den plats dit gossen
aldrig skall återvända — den övergivna
barndomen. I krigsdagboken kommer ormen och
gapet igen i de mystiska orden som står som
motto: ”Raube das Licht aus dem Rachen der
Schlange!”
Vid en närsynt granskning kan denna
egenartade författarpersonlighet te sig
motsägelsefull och måhända oförklarlig. Men fångar
man gestalten i dess helhet och sätter in den
i tiden — en samtida, en ”medlevande” —
då framträder klart dess inre resning och man
anar att motsägelserna och till och med
svagheterna, eller de egenskaper som kan tydas
HANS CAROSSA
som sådana, har sitt värde och sin
bestämmelse i denna personlighets ännu icke helt
avslöjade andliga livsuppgift. Det är
antagligt — så har det åtminstone förefallit mig —
att det är just hans prästerligt-demoniska
dubbelnatur som gör honom vuxen denna tids
uppgifter, hans dubbelkaraktär av praktisk
välgörare och obotlig romantiker som gör
honom värdefull för denna tids människor.
Han är själv tillräckligt mycket av romantisk
oroare och demon för att kunna uppskatta och
förstå värdet av de undergrävande och
förstörande makterna i vår tid, till och med då
de riktar sig mot det heligaste av allt, livet.
Men å andra sidan är han alltför mycket
läkare och präst — ja, han är det ända ned
i roten av sitt väsen! — för att med kallt och
upproriskt hån tillspilloge det värnlösa livet
eller lämna helgedomarna och mysterierna
obevakade. Man kunde med lika stor rätt kalla
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
