Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Hans Carossa, diktaren och vägvisaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
en till möte på dessa sidor där varje ord
vittnar om att ”inför de dödas ansikten dör
varje icke fullt sant, icke fullt nyktert ord
som i lufttomt rum” — något som inte finns
uttryckt i ord men hela tiden omärkligt utövar
ett starkt inflytande på en. Där är de
marscherande soldaterna och infanteristen Kristi som
plötsligt gripits av ångesten, där är folket
i de främmande bygderna, den avtärda
lungsjuka flickan med de små fasta brösten som
ännu saligt trotsar döden, den dödssjuka
kattungen Matschka som in i det sista är
medveten om sin vilda grace, den tusenfalt sårade
skogens bittra hartslukt. Nåväl? Genom alla
dessa med minutiös noggrannhet antecknade
detaljer spårar man det stora gemensamma
ödet och anar människans enkla värdighet,
det trofast-vaksamma i hennes hållning och
väsen. Men verkligt gripande och högtidlig är
i denna bok om det stora kriget bara den lilla
kattens gåtfullt sköna lidandeshistoria, och
i samband med den vidrör diktaren de
djupaste mysterierna. Trots episodens rörande
skönhet är det något demoniskt i detta att så
framhäva det lilla förtrollande djurets tragedi
liksom på bekostnad av människoansiktenas
djupa kristuslidande.
I ett högintressant avsnitt i ”Führung und
Geleit” återkommer författaren till kriget,
denna gång i samband med hans andliga
utveckling. Om man kan betrakta ”Eine
Kind-heit” och ”Verwandlungen einer Jugend” som
den livfullt medryckande allegrosatsen, så
ansluter sig ”Führung und Geleit” värdigt
som ett andante maestoso i den symfoni
Carossa är i färd med att komponera över sitt
livs temata. I detta sällsynt rika och djupa
verk berättar han sin mannaålders historia
ända fram till återvändandet från kriget och
han ger samtidigt, i det han ägnar alla de
diktare och vänner som betytt något för
honom en tacksamhetens minnesgärd, en
samlad bild av de betydelsefullaste strömningarna
i den tyska kulturvärlden under denna tid.
Med särskild intensitet lyser scenerna från
den första krigstidens München, där Carossa
slagit sig ned för en tid. Här vann han några
vänner, bland dem Ernst Bertram, genom vilka
han på allvar drogs in i det lidelsefulla
andliga uppvaknandets trollkrets och lärde känna
den obevekliga ärligheten och
sanningskärleken hos de yngre. Samtidigt insöp han den
romantiska glöden hos dessa visionära
patrioter som skänkte Hölderlin en ny oanad glans
och i Stefan George såg sin invigde mästare.
En liten kulturhistorisk situationsbild är värd
att anteckna! Carossa sitter i en väns rum och
hör hur Stefan George med sin djupa,
välljudande stämma i rummet intill undervisar
en lärjunge. Han kan inte urskilja orden, men
han förstår att ”en oförvillad” här försöker
att bestämma den andliga människans
ställning i det jäsande nuet, medan där ute på
gatan ”under höstlövets lätta, lågande fall
ständigt nya soldatkolonner med marschmusik
tågade till bangården, smyckade med
blommor för Flandernslaget”. Själv är Carossa en
trofast Goethelärjunge — ”die Kern- und
Sternworte Goethes hatten meine Jugend
ge-nährt” — men att också han tagit djupt
intryck av George, det förstår man då man
tagit del av den vackra, beslöjade hyllningen
i ”Doktor Gion”. Något som djupt glatt mig
personligen är att Carossa så innerligt och
hänfört bekänner sig till den enslige kosmiske
sångaren Alfred Mombert, som så få nu till
dags hittar vägen till. ”Der Denker” var den
enda bok han bar med sig i Karpaterna, där
ingen fältpost nådde fram!
Redan två år före boken om de andliga
ledarna och ledsagarna publicerade Carossa
det konstnärligt mest frigjorda och säkert det
skönaste av sina verk, romanen ”Der Arzt
Gion”, som kom ut på svenska förra hösten
under namnet ”Doktor Gion”. Det är utan
tvivel en av denna tidsålders märkligaste och
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
