Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Engelsk lyrik - Anmälda böcker - Yeats, W. B., The Oxford Book of Modern Verse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
engelsk lyrik1 och försett den med en
introduktion, som utgör en personligt hållen,
idérik och välnyanserad orientering i engelsk
poesi från Walter Pater fram till de allra
yngsta. Yeats observerar bland annat att en
grupp diktare gärna brukar återkomma till
vissa karakteristiska bilder; på nittiotalet
rörde man sig ständigt med stjärnor; de
moderna skalderna talar med förkärlek om
benknotor och skelett. Denna böjelse att
identifiera människan med det som är varaktigast
hos hennes kropp tyder på ett särskilt slags
medvetande om livet såväl som om döden.
Yeats inser också att i denna nya lyrik kan
själva symbolen inrymma motsatser, både
livsfruktan och dödsfruktan, livskärlek och
dödsdrift. Steget från stjärnor till skelett innebär
knappast bara en rent terminologisk
förändring.
Som företrädare för den äldre generation
av moderna skalder, vilken nu befinner sig
i femtioårsåldern, utpekar Yeats med rätta
Eliot, Edith Sitwell, Ezra Pound och W. J.
Turner. Han visar ingen större entusiasm för
Eliot, även om han respekterar honom och
fullt ut erkänner hans betydelse. Däremot har
han ett påfallande intresse för Ezra Pound,
som han anser ha utövat större inflytande på
den samtida engelska lyriken än någon annan,
med undantag av Eliot. Även Pound är en
amerikan som blivit europé och förvärvat
hemortsrätt i den engelska litteraturen. Han
var en av dem som redan före kriget kallade
sig imagister och införde den fria versformen,
som han förblivit trogen och utbildat till ett
utomordentligt instrument för sina poetiska
ingivelser. Han finner alla gränser konstlade
och har upplöst sin dikt till en konturlös
ström, i vilken allt virvlar bort och allt kan
beredas plats. Den följd av ”Cantos” han
länge varit sysselsatt med är inte annat än en
1 The Oxford Book of Modern Ver se. Chosen by
W. B. YEATS. Oxford University Press 1936. 8 s. 6 d.
enda väldig dikt, där vissa myter återkommer
i olikartad gestaltning och den moderna
världen existerar sida vid sida med det gamla
Grekland och Kina. Det är ett slags tidlös,
evig symfoni, som inte vet av någon
rörelseriktning och därför är stillastående trots alla
förflyttningar; dess sanna universum tycks
snarare vara mänsklighetens stora,
gemensamma omedvetna än det enskilda mänskliga
medvetandet. Det är säkerligen denna sista
egenskap som så starkt fängslat de yngre
skalderna. Yeats för sin del beundrar
enskildheter hos Pound, men kritiserar hans
fragmentariska form, hans svårfattliga övergångar,
hans många groteska inslag. Dylikt må mycket
riktigt vara hans svagheter, men det är
svagheter som kanhända sammanhänger med just
det nya och fantasieggande i hans diktning.
W. J. Turner kan nära nog uthärda en
jämförelse med Eliot som intellektuell diktare;
han saknar dock Eliots förmåga att skapa
symboler och visar heller ingenting av den
isolering från det vitala livet, som Eliot förstått
att utnyttja med sådan effekt. Han är en
passionernas man och även hans mest abstrakta
tänkande har anknytning till
sinnesupplevelser. Hans kärleksdikter med deras inträngande
analyser av vad som hör köttet och vad som
hör anden till kan föra tanken till Lawrence.
Upplevelsen av tidsförloppet hänför sig hos
Turner till förändringarna inom människans
eget medvetande; inte bara den yttre världen
utan också tankens värld är förgänglig. Han
fortfar att ständigt sträcka sig mot den innersta
egenarten hos människan, detta som skiljer
var och en från alla andra och som varken
den hetaste kärlek eller den djupaste analys
kan fånga och fasthålla.
En ny skaldinna som förtjänar att bli
nämnd i detta sammanhang är Dorothy
Wellesley, upptäckt av Yeats för kort tid
sedan och starkt representerad i hans antologi.
Hon hör närmast till femtioåringarnas
genera
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
