Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Engelsk lyrik - Anmälda böcker - Auden, W. H., Look, Stranger!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK LYRIK
Det var omkring 1930 en ny poetisk skola
med W. H. Auden och Stephen Spender som
ledande namn började framträda i England.
Det var den generationen som vuxit upp utan
direkt erfarenhet av kriget, men som så mycket
djupare tycks ha upptagit lidandet och
under-gångshotet i sitt medvetande; en stark social
skuld- och ansvarskänsla präglar hela deras
livssyn och diktning. De har mottagit
avgörande intryck av Eliots krav på psykologisk
ärlighet och språklig exakthet likaväl som av
Lawrences oförtrutna kamp mot livets och
samhällets mekanisering till döds. Den
isolerade, obekymrade naturlyrikens tid var
förbi, naturen kunde inte längre betraktas utan
att dra med sig kulturproblem, och de unga
poeterna var långt mindre bekanta med
naturidyller än med rökiga städer och
industrilandskap, vardagsgråa gathörn och bibliotek där
kulturens bördor väntade. Deras medvetande
om en förändrad värld, deras värld, gjorde
dem ensamma och kom dem att söka ett stöd,
en tro, en princip. Det var naturligt att många
av dem med sin utpräglade sociala
medvetenhet närmade sig kommunismen. Poesien blev
en social plikt, en av kulturens ansvarsfulla
bördor: de visste sig vara den yttersta utposten
för poesien (och därmed för det mänskliga
medvetandet, det mänskliga samvetet) i ett
imperium eller i en värld med oviss framtid
och med nuet uppfyllt av svåra problem. Men
de förrådde inte poesien åt politiken; deras
psykologiska inriktning, deras intellektuella
lidelse och strävan till andlig objektivitet kom
deras samhällskritik att ta formen av
självanalys och självanklagelse. Alla lider av
samhällets sjukdom, diktaren såväl som andra;
tillfrisknandet är på samma gång en enskild
och en allmän, gemensam angelägenhet.
W. H. Auden brukar betraktas som den
största begåvningen bland dessa unga diktare.
Han är också den mest komplicerade och ofta
svårtillgänglig både formellt och innehållsligt.
W. H. AUDEN
Teckning av Mervyn Peake.
Han har uppenbart arbetat mycket med sin
form och ännu i sina senaste dikter tycks han
slitas mellan olika tendenser, folklig enkelhet
och vardagston å ena sidan, tanke inuti tanke
och tankarna sammanvävda med irrationella
emotioner å andra sidan.1 Hans lyrik har en
lika stark prägel av nutid som en tidning;
hans tankar påminner ofta om ironiska eller
patetiska marginalkommentarer till
ledareartiklar och utrikestelegram; hans
bildassociationer kan erinra om ett hastigt bläddrande
bland annonsernas reklamillustrationer. Det
är till synes så nära det vanliga och
vardagliga, men allt har fått en ny betydelse, det är
personligt upplevt och genomglödgat av en
diktares lidelse. Han har en märkvärdig
förmåga att finna det personliga i det allmänna,
att uppleva det avlägsna och att identifiera
dunkla, anonyma öden med sitt eget.
Ett tema som ofta skymtat i Audens tidigare
lyrik är ynglingen som ur barndomen träder
in i de vuxnas värld men ryggar tillbaka för
dess kyla och intighet; den naiva och för-
1 W. H. AUDEN: Look, Stranger! Faber &
Faber. London 1936. 5 s.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
