Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Engelsk lyrik - Anmälda böcker - Empsom, William, Poems - MacNeice, Louis, Poems
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELSK LYRIK
sällan är mera givande än själva dikterna och
fyller en verklig uppgift. De övertygar sålunda
om att dikterna inte är mystifikationer: de
visar sig vara sinnrikt och omsorgsfullt
konstruerade och kan plockas sönder och sättas
samman som mekanismer. I varje fall bör
de som intellektuella leksaker kunna uppfylla
även mycket högt ställda anspråk; de kan
också delvis tillerkännas poetisk
suggestions-förmåga.
Empson företräder de yttersta
konsekvenserna av den analytisk-kritiska metodens
till-lämpning inom lyriken. Kritikern har besegrat
diktaren och förefaller blind för att hans seger
samtidigt innebär ett nederlag (som kanske
inte bara berör poesien). En diktare göms del
nämligen säkert inom Empson, ehuru fängslad
och misskänd. Det kan vara värt att anföra ell
exempel och jag väljer då samlingens sista
dikt, ”Bacchus”, av någon kritiker utpekad
som den empsonska lyrikens största triumf;
i någorlunda exakt översättning lyder den så:
Den skrattande guden född av ett överraskande svar
(skrällens cymbal i den delade glänsaren
som från himlen tvingade jordbegärets kraft)
grep en retort för att sublimera jord genom eld
och strö dess salt och glitter likt stjärnor kring
människans inre
(rund bägare, men avpassad till stjärn- och
globkarta ?
jord förlorad däri är ännu blott fullkomnad jord),
ansatte vattnet tills anden steg
och blommade i runda vintårar kring den fördunklade
flaskan
(de rundaste flaskorna motstår bäst påfrestningen:
det är det tunna glaset som tål hetta, bättre än sten.
Detta är det käril som kunde ha stått för sig självt,
hade det inte varit avbild både av jord och rymd)
vilka droppade till ett hav, fast förnuftet var torrt,
och bildade en brygd tjockare än blod, varande
saltlösning,
varande modervattnet som först blev till blod,
allt levande blod, och allt blod som blir till vin.
Till denna dikt fogar författaren följande
förklaringar (här med ett par uteslutningar):
26. — B. L. M. 1937.
”Drycken har valts som typisk för livet,
emedan den gör oss mera utåtvända och
okritiska mot oss själva: både snabbtänktare och
känslosammare. Förstånd och känsla är lika
med saltet och vattnet som destillerats från
retorten: havet, i vilket livet uppstod och
som alla varelsers blodsammansättning ännu
överensstämmer med. Människan är bägaren,
jlaskan, kärilet, som mottager vad retorten
avsöndrar. Tjockt glas spricker vid hetta, därför
att det utvidgar sig olika på in- och utsida,
och om flaskan har flat botten, så att den kan
stå för sig själv, spricker den längs kanten.
Rund som den måste vara, äger den samma
form som en himmels- eller världskarta;
människan kan inte stå för sig själv, emedan hon
är beroende av både jord och rymd. Retorten
är även Jupiters svar till Semele när han
uppenbarade sig för henne i sin egen gestalt,
brände henne och avlade Bacchus. Den delade
glänsaren: hon såg åt två motsatta håll på
samma gång. Tjockare än blod: havsvatten är
en starkare lösning än blod, förmodligen
därför att havet blivit saltare sedan vår kontakt
med det upphörde. ”Blodet är tjockare än
vatten”, men blodet förenar oss endast med nära
anhöriga (som det brukar heta) och
saltlösningen med allt liv.”
Det är vetenskapligt, filosofiskt, djupsinnigt
och lite barnsligt. Versraderna och
kommentaren utgör tillsammans åtminstone materialet
till en dikt (man observerar att temat är livets
tillblivelse i kosmisk mening, men den
dubbeltydiga symboliken pekar samtidigt mol en
sexualdikt) och detta material saknar
ingalunda poetiska möjligheter. Själva dikten har
bara ännu inte blivit till. Empson nöjer sig
med att framlägga sitt diktmaterial i så
sammanpressad form som möjligt; sedan är det
meningen att själva den poetiska
skapelseprocessen ska försiggå i läsarens medvetande.
Det är poesi så att säga i tablettform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
