Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Engelsk lyrik - Anmälda böcker - MacNeice, Louis, Poems - Plomer, William, Visiting the Caves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
WILLIAM PLOMER
tiv och dikterna i hans första samling, som
tillkommit under en följd av år, verkar
konstnärligt ganska ojämna.1 Han är individualisten
bland de unga skalderna och letar med en viss
villrådighet efter en väg för sig själv. Han är
inte så upptagen av tiden och samhället som
de andra, han betraktar världen mera ur
evighetens synvinkel. Han försöker undvika nakna
abstraktioner och låta blicken dröja vid
närbelägna, påtagliga ting. Han fruktar ansikten
som liknar urtavlor och stolthet som det växt
taggtråd omkring. Han vill inte förfalska
världen genom att plocka den i stycken, strävar
inte att upplösa ”äktenskapet mellan Orsak
och Verkan”. Han önskar sig ett konturklart,
omedelbart liv med fast substans i, utan så
mycket tomt prål, och med förakt för alla
uppstyltade idéer försvarar han energiskt sin
glädje över yttervärlden och prisar det flyk-
1 LOUIS MACNEICE: Poems. Faber & Faber.
London 1936. 6 s.
tiga men för människan så betydelsefulla
ögonblicket. ”Vattnet blir till torn endast
i källan”, utbrister han individualistiskt. Han
flammar upp inför Irland, i bittert hån mot
all den stenhårda ofruktbarheten,
självtillräckligheten, och i spontan lyrik inför
skönheten hos den regnskimrande luften och
ödsligheten hos de svarta hedarna, ”där en halv
torvstack står som ett härjat gravkummel”.
Han anger sitt irländska arv som bestående
i ”indifferens och sentimentalitet, ett
metalliskt skratt, en fumlig hand, ett hjärta som
bultar för en mässingssextett”. Det förefaller
som om han bar på åtskilliga problem, vilka
han inte kan finna uttryck för i lyrik;
ingivelsen verkar hämmad och dikterna slår sällan
ut i blom. Det är någonting som fattas för att
han ska vara en riktigt fängslande poet.
William Plomers dikter är klara och
skarpskurna, realistiska till effekten och ofta
nästan novellistiska till innehållet.1 De står
oförmedlat sida vid sida utan något
sammanhang med varandra och kommer därigenom
att verka tillfälliga och isolerade. Plomer
använder sig alltid av ett mycket exakt
uppfattat yttre motiv, inte sällan hämtat från
Afrika eller Fjärran Östern, och detta motiv
pressar han sedan på innebörd och symbolik.
Även när han gör en visit i det omedvetnas
grottor blir det till klart uppfattade
rese-intryck (”Plötsligt upptäcker jag på en
skog-bevuxen plats att träden växer ur din
uppåtvända hand”). I en blandning av
melodramatisk visstil och saklig observation beskriver
han hur en man mördar sin älskade under en
utflykt till havsstranden: dikten når
därigenom en verkan som kan påminna om en
novell av Hemingway. Man får ett
underfundigt porträtt av en japansk skeppare, som
1 WILLIAM PLOMER: Visiting the Caves.
Jonathan Cape. London 1936. 5 s.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
