Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
NYA TYSKA BÖCKER
Wilhelm Schmidtbonn, som genom Max
Reinhardts förmedling först blev bekant och
berömd som dramatiker, överglänses av många
klenare men smidigare talanger; i själva
verket hör han till de innerligaste och renaste
diktarna i den tyska litteraturen av i dag. Det
bevisar än en gång hans nya bok, romanen
”Hü Lü” (Verlag Rütten & Loening,
Pots-dam). Schmidtbonn berättar här historien om
kinesflickan Hü Lü, som från den stäpp, som
är hennes nomadstams hemvist, föres till
Europa. Den enkle grammofonhandlare, som
har fått fatt i henne, står naturen nära nog
för att inte för alltid vilja göra henne
främmande för sitt hemlands slätter. Europa skall
endast ge henne möjlighet till frigörelse; som
en segrarinna skall hon återvända; stammens
äldste skall buga sig ända till jorden för
henne; hon skall kunna köpa sig så många
kameler hon vill: av ett utstött, föräldralöst
barn skall det bli en lycklig människa. Så
drömmer den ensamme, klumpige mannen,
som för Hü Lü till Europa. Hon återser aldrig
sitt hemlands stäpper. Hon går under genom
Europa, hon dör genom Europa, och detta
oaktat att intet ont egentligen händer henne,
ingenting som skulle kunna såra och döda en
europeisk människa. Men hon, den rotlösa,
fladdrar som ett blad för vinden och blåser
bort. Teknisk civilisation och magisk
primi-tivitet kunna ej förlikas eller bliva ett.
Wilhelm Schmidtbonn finner för detta
symboliska händelseförlopp en verklighelssagas
rörande, enkelt innerliga ton. Allt är
åskådligt framställt och likväl sett i förklarade
linjer och färger. ”Urnaturens stora
andedräkt”, som Schmidtbonn hela sitt livsverk
igenom har sökt med passionerad
upptäckar-glädje, ingjuter liv i Hü Lüs gestalt, ger den
rörande storhet och själfull tidlöshet. Det är
en äkta schmidtbonnsk skapelse, detta barn,
som ser upp till en främmande man som till
en far, som inte mer släpper honom, som inte
kan glömma honom, trots att de skiljas åt
under långa tider — detta barn, hos vilket
stäppen ständigt lever på ett hemlighetsfullt
sätt. Men också mannen, som alls inte är
hennes far, men som frivilligt tar faderskapets
lycka och lidande på sig och som bävar för
Hü Lü som för sitt eget barn: också han är en
äkta skapelse av Schmidtbonn. Vi igenkänna
författaren också i framställningen av städerna
som främmande och fientliga bildningar, i
kampen mot paragraferna, i den längtansfulla
tron på att kunna förlänga livet genom
närheten till ungdomiigt liv och i ångesten för de
förfärande människorna, ”som i dag bejubla
vad de i morgon korsfästa”. Det är djupt
gripande att bevittna, hur Hü Lü trots alla
goda bemödanden går under, och det kan inte
gå på annat sätt, eftersom hon saknar stäppen,
den natur som passar henne. Drömmens
regn-bågsfantasi och ett ensamt människohjärtas
bittra sorg ha frambragt detta sköna diktverk,
som samtidigt är ett alster av en ständigt
återvändande, alltid existerande tysk romantik.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
