Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
I detta sammanhang vill man fästa
uppmärksamheten på en ny upplaga av Ferdinand
Gregorovius’ länge i handeln utgångna stora
arbete ”Kor sika” (Bernina Ver lag, Wien).
Gregorovius har lämnat en oöverträffad
framställning av ön och dess rika och brokiga
historia, denna ö, som överspolats av allt vad
Europa fått röna — från kartagerna till
Napoleon, som fastän en son av Korsika i sin
hembygd inte nått samma rykte som sin
landsman, frihetshjälten Pascal Paoli. Gregorovius’
bok, som tillkom för nästan hundra år sedan
men tack vare framställningen och stoffets
tidlösa karaktär ännu är frisk som en källdryck,
verkar i sin förening av historiskt verk och
personliga vandringsintryck som en fantastisk
verklighetsroman.
Till sydliga trakter—är också Kasimir
Edschmids nya roman, ”Der Liebesengel”,
förlagd (Paul Zsolnay, Wien). Edschmid
känner Italien, och därför har den bild av
Florens, som han här målar, så stark lyskraft
och betyder mera än blott ett
landskaps-staffage. Italienare, tyskar, ryssar och
engelsmän umgås ogenerat i Edschmids Florens,
och boken ger med sina många fängslande
episoder och figurer en skimrande spegelbild
av Europa av i dag. Mången gång befarar
man väl, att romanen genom sina många
sidosprång skall flyta isär; men det som ständigt
räddar den från en sådan fara är historien
om en lidelsefull och hopplös kärlek. Den
femtioåttaårige florentinaren Bolina formligen
förtäres av sin passion för den tjugufemåriga
tyskan Elke, och endast hans utpräglade känsla
för jämvikt och hans vishet — den latinska
rasens faddergåvor — bevara honom och
henne från att hamna i kaos. Det är mycket
märkvärdigt att bevittna, och det utgör
tjusningen hos denna roman, att försakelse och
längtan där gå hand i hand.
Främlingar och äventyr, öden och
kärleksupplevelser bjuder Wilhelm Speyer i
sin roman ”Zweite Liebe” (Querido Verlag,
Amsterdam). Ett modernt, förnämt hyreshus
ger honom tillfälle att låta många livsöden
och samhällsskikt korsa varandra. Han gör
det med förtjusande naturlighet och pregnant,
sinnrik konst, varvid det alltid är hans strävan
att genom det mondäna skalet tränga in till
hjärtpunkterna. Wilhelm Speyer, som trots
enstaka framgångar på det hela taget snarare
underskattats än överskattats, hör till de mest
kultiverade berättarna inom tyskt språkområde.
Sant och visst: han är ingen kämpe, men Europa
behöver, om det inte vill alldeles utarmas och
förråas i inre avseende, också en förädlande
epikurism. Och en sådan epikuré är Speyer.
Bernhard von Brentano hör däremot till
de stridbara naturerna. Vad han berättar om
i sin roman ”Prozess ohne Richter” (Querido
Verlag, Amsterdam) är den av god vilja
besjälade individens möte med den statsform,
som ställer det politiska över det mänskliga:
i detta fall gestaltas problemet av en
uni-versitetsprofessor. Brentano lokaliserar varken
i fråga om orter eller namn detta möte och
dess fruktansvärda följder: han pekar endast
på en allmänt europeisk situation och fara.
Han är inte pamflettist och besatt av
res-sentiment, utan han är en ärligt strävande
skildrare, som kämpar för att vinna
kunskap om de krafter, som hota Västerlandet,
och för att väcka de mänskliga krafterna
till försvar. Det ger hans roman dess
resning, också om den inte är lika lyckad i alla
avsnitt. Först synes Brentano endast vilja
diskutera: i sådan stil äro inledningskapitlen
hållna. Denna inledning är en smula otydlig
och svävande; begreppen isärhållas inte
tillräckligt skarpt. Likaså höjer sig inte
romanens slut över det tillfälliga, ja, godtyckliga.
Här arbetar Brentano så, som ville han åter
väcka expressionismen till liv. Dess ödesdigra
villfarelse var att tro, att ju krassare och
tillfälligare en handling var, desto lättare kunde
387
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
