Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
den accepteras som allmängiltig. Utöver denna
motsägelse når inte heller Brentano. Det dåd,
hans professorsfru begår — hon mördar en
annan professorsfru, därför att hon hade
fördrag med orättvisan — kan i intet avseende
peka ut över utbrottet av en affekt eller en
vanvettig förtvivlan. Sådant övertygar
varken som gestaltning eller symbolik. Samma
reaktioner har man inför professorns kort
därefter timade död under bar himmel: ty om
han så lätt kunde fly från
koncentrationslägret, då var det nog inte något
koncentrationsläger utan bara litteratur. I varje fall:
mellan denna svaga början och detta lika
svaga slut är inlagt ett stycke tysk prosa, som
är gripande j ust genom framställningens lugna
styrka. En människa, som inte gjort sig
skyldig till någon annan förbrytelse än den som
ligger i individuellt iakttagande, hetsas först
till isolering och sedan till förtvivlan genom
misstroende, genom spioneri från alla håll,
genom osynlig och ogripbar men tilltagande
omänsklighet. Man tänker i detta sammanhang
på Franz Kafka och det spöklika drömnät,
som han kastar över verkligheten för att
omspinna den med täta trådar. Så berättar
också Brentano: fakticitet och fantom bli på
ett förvirrande och beklämmande sätt ett hos
honom. I sådana kapitel får Brentanos
skildring en skakande kraft: den river upp
avgrunder, den får oss att rysa, och gripna höra
vi hans varnande och manande stämma:
”Människan är i fara, därför att hon inte mer bryr
sig om sin like ... Människan dör den levande
döden, om hon upphör att akta sin nästa.”
Av Erich Kästner, som länge varit tyst,
har en ny diktsamling utkommit: ”Lyrische
Hausapotheke” (Atrium Verlag, Basel). Också
denna volym, som innehåller ”gamla och nya
dikter för läsarens husbehov, jämte ett förord
och en nyttig bruksanvisning”, bjuder den
vemodigt ironiska, i humor hamnande
käst-nerska melodien, som på samma gång
stimu
lerar och stämmer till eftertanke. Det är en
lyrik, som på sätt och vis också passar den
icke-lyriske. Sådana människor vinnas av
Kästner för dikten. Det är hans förtjänst. Men
om de därigenom inte i ännu högre grad
avlägsnas från den lyriska väsensform, som
innebär ren åskådning, hängivelse och
lyftning — det är den stora frågan.
”Nie geschaute Welten” heter ett på S.
Fischers förlag i Berlin utkommet
memoarverk av den bekante biologen baron Jakob
Uexküll. Han berättar med den för
balten egendomliga, i kontrastverkan förälskade
humorn om sitt eget och sina vänners liv. Han
karakteriserar utmärkt — med
vetenskapsmannens iakttagelseförmåga, men också med
människovännens visa hj ärtevärme. Hans med
anekdoter angenämt späckade skildringar
ställer oss en mängd människor på ett levande
sätt för ögonen — obekanta och bekanta, bland
de senare Rilke och Robert Bunsen — och
detta inte bara i fråga om deras yttre
omständigheter utan också i fråga om deras inre liv.
Adalbert Stifter, som länge höll sig kvar
inom idylliska domäner, stiger först långsamt
fram i hela sin dikteriska storhet som säreget
och manande exempel. Han kan inte längre
uppfattas som en idyllisk miniatyrmålare, utan
framstår som siare och förkunnare av stora
och ödesdigra skeenden och gestalter, så i de
episka verken ”Nachsommer” och ”Witiko”.
Där finns Stifters egentliga testamente till oss.
I Urban Roedls nya verk, ”Adalbert Stifter,
Geschichte seines Lebens” (Rowohlt, Berlin),
ligger förtjänsten framför allt däri, att han
leder oss till den verklige, den dolde Stifter.
Det sker i en klar stil och med ett
omedelbart framställningssätt, som nästan helt och
hållet undviker psykologiska utläggningar och
i stället låter diktaren själv komma till tals.
Roedl uppdelar mycket konsekvent sin bok
i de grundläggande avsnitten: ”Byn eller
upplevelserna”, ”Staden eller vägen till form”,
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
