Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Engelsmän - Trevelyan, G. M. Grey of Fallodon - Grigg, Sir Edward, The Faith of an Englishman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVANSTRÖM
ringens försiktighetsåtgärder skulle ha en
chans att vinna det. Det är, betonar Trevelyan,
anledningen till att han varken kunde släppa
ententerna med Frankrike och Ryssland eller
förvandla dessa ententer till en allians (från
dessa båda synpunkter har den skarpaste
kritiken mot honom satt in) och att han numera
framstår såsom helt oansvarig för den stora
katastrofen 1914. Kriget tvingades på
England av främmande krafter, som Grey ej
förmådde hålla stången, och genom
omständigheter, som ej voro till finnandes inom den
brittiske utrikesministerns domäner.
Jag upprepar: sällan eller aldrig ha dessa
extremt engelska synpunkter utvecklats med
sådan samlad kraft som av Trevelyan. Det är
inte min mening att i dessa spalter föra
debatten om de intrikata spörsmålen vidare — att
den kommer att fortsätta är alldeles säkert,
och för min egen del vill jag erkänna, att
jag ingalunda är i stånd att instämma i
Tre-velyans resonemang och godta hans slutsatser
rörande Greys roll i den internationella
politiken före världskriget. Men jag vill inskränka
mig till att citera några visa ord, som
präglats av Trevelyans landsman och kollega
G. P. Gooch och som lyda:
”Det hör nu en gång till världskrigets
tragedi, att var och en av de gamla deltagarna
kunna avge en förklaring, som är fullständigt
övertygande — i varje fall för honom själv.”
Man kan med kännedom om Trevelyans
förnäma författarpersonlighet egentligen bara
konstatera, att han aldrig skulle ha varit
i stånd att skriva just denna bok annorlunda
än han nu gjort. Det är ett konstaterande, som
är menat som en honnör. Hans bok är en ärlig
bok och en vacker bok. En bok av en engelsk
gentleman.
Den engelska scenen domineras i dessa
dagar av två väldiga företag, båda av det
demonstrativa slaget. Det ena är den stora
kröningsfesten i maj, vilken skall inaugurera
en ny era i Englands historia. Det andra är
den militära upprustningen, som skall inleda
en ny epok i världens utveckling. Så utlägges
saken i varje fall i åtskilliga regeringstrogna
tidningar, som icke utan tillfredsställelse
konstatera, att kröningsklockornas klang på ett
effektfullt sätt kommer att blandas med rasslet
från vapenindustriernas fabriker. Eljest är det
väl inte särdeles lätt att få någon klarhet om
var England för ögonblicket står. Runt hela
världen spörjer man sig, vilken roll det för
närvarande spelar i den internationella
politiken och framför allt vilken roll det i
framtiden kan tänkas komma att spela. Dess politik
och diplomati äro omgivna av ett
mystifie-rande töcken. Man vet inte riktigt var man
har England.
Den som i dessa dagar reser till London,
kan med fördel förutom kröningsprogram och
Baedeker i kappsäcken stoppa ned ett
exemplar av sir Edward Griggs bok ”The Faith
of an Englishman”. Den rekommenderas för
övrigt åt var och en, som vill söka bilda sig
en föreställning om vad som för närvarande
rör sig på djupet av engelska sinnen. Grigg har
tillhört Times’ redaktion, varit Lloyd Georges
privatsekreterare, ledamot av underhuset och
guvernör för Kenya Colony. Sedan några år
tillbaka tillhör han det konservativa partiet.
När han nu avlägger sin stora politiska
bekännelse, gör han det med intelligens, övertygelse
och känsla.
Sir Edward är först och sist patriot, enligt
sina egna ord ”a lover of England”. Han tror,
att patriotism, det vill säga ”hängivenhet till
det arv, som våra fäder lämnat oss, i förening
med ett fast beslut att förbättra detta arv för
alla dem, som nu äro i åtnjutande av det”,
under nuvarande förhållanden är den enda
möjliga grundvalen för en bärkraftig politik.
Han är ärligt övertygad om att de ideal, som
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
