Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ragnar Svanström: Engelsmän - Grigg, Sir Edward, The Faith of an Englishman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR SVAN STRÖM
nenten och kommer med all sannolikhet att
bli än starkare. Det är i Griggs ögon det
faktum, som England först och främst måste
göra klart för sig.
Och så gör han en liten intressant
av-stickare ut på folkpsykologiens och
folkopinionernas marker. Vad tycker och tänker man
just nu i England om Tyskland respektive
Frankrike? På denna fråga svarar Grigg: det
finns i England en allmänt utbredd önskan
att stå på god fot med Tyskland. Denna önskan
springer fram ur skilda faktorer. En av dem
är den hos engelsmännen medfödda
föreställningen, att har man slagit någon knock-out, så
skall man också hjälpa honom på fötter. En
annan är beundran för tyskarnas effektivitet.
En tredje är misstron mot vissa av Tysklands
grannar, exempelvis Ryssland. Slutligen —
den gamle engelske frontsoldaten har sedan
världskrigets dagar en stor respekt, ja, man
kan säga sympati för sin tyske motståndare
i skyttegravarna. ”Fritz” kunde slåss och slåss
som en gentleman. Han var all right. Och
numera vill man vara vän med honom.
Sådan är den folkliga inställningen. Det
har en viss betydelse. Den förhindrar sålunda,
säger Grigg, att England någonsin skulle
deltaga i en inringningspolitik mot Tyskland.
Men, fortsätter han, mot denna syn på frågan
slår en annan, aristokratisk uppfattning, vilken
representeras av de män, som sitta vid styret,
inneha framskjutna platser i ämbetsverken och
industrien. Hur osympatisk än exempelvis
Poincarés antityska politik efter världskriget
var för engelsk opinion, så har i dessa kretsar
den övertygelsen inte rubbats, att Frankrike
och England höra ihop, att de måste göra
gemensam sak — inte bara för att försvara
sina materiella intressen utan också vissa
andliga värden, som inte få gå förlorade.
”Frankrike har ett orubbligt grepp om den
sida av det engelska psyket, som älskar det
orädda, fria tänkandet och andlig integritet. . .
England och Frankrike kunna ha sina tvister,
men de äro likväl bundna vid varandra lika
fast som man och hustru. Den upplysta
opinionen i England kommer aldrig att slå in på
en politik, som förbiser detta fundamentala
faktum.”
Detta är en av Griggs analyser, som
förefaller mig särskilt beaktansvärd — den är
ovanligt klar, koncis och övertygande. En
annan är hans av kritisk skarpblick präglade
diagnos av public school-andans roll i engelskt
liv just nu.
Public school-traditionen är en av Englands
stoltaste och berömdaste. Det är den, som
skapat gentlemannen. Och gentlemän finns det
alltjämt i England, det erkänner Grigg villigt,
män, som uppföra sig lika oklanderligt i livets
olika situationer, som deras fäder och farfäder
gjorde det. Men på något sätt äro de
annorlunda beskaffade, menar sir Edward. Public
school-andan har förlorat mycket av sitt grepp
om dem. Den har framför allt inte lyckats
hålla vid liv känslan av förpliktelse mot
England och imperiet. En viss likgiltighet
gentemot framgång och kapacitet har vuxit fram,
en viss defaitistisk anda, en viss tendens att
resonera som så, att där engelsmannen inte
är välkommen, där gör han också bäst i att
visa sig som en gentleman och försvinna. Detta
är vad Grigg kallar ”the radical weakening
of the faith behind the tradition of public
service”. Förr i världen fullgjorde en engelsk
ämbetsman sina plikter inte bara därför att
han ville förtjäna pengar utan också emedan
han kände med sig att han fyllde en högre
uppgift och utförde en mission. Den känslan
är borta eller håller på att dö ut, påstår
Grigg, som sammanfattar sina tankar med
följande ord:
”Public school-traditionen har fått en viss
överklassprägel, som ej är till båtnad hemma
hos oss. En viss tendens till nationell
självbelåtenhet har också visat sig, som hotar vår
ställning ute i världen. Det ser ut som om vi
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
