Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Lyriska debutanter - Gedda, Bertil, Daggryning - Jansson, O. A. Skeppsbrott på syndafloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyriska debutanter
BERTIL GEDDA: Daggryning. Bonniers. 2: 75.
OLOF ANGANTYR JANSSON: Skeppsbrott på syndafloden. Bonniers. 2:25.
MOA MARTINSON: Motsols. Tiden. 3:—.
ANDERS ALEBY: Tredje opponent. Tiden. 2:75.
Det finns i Bertil Geddas poesi, sådan den
manifesterar sig i ”Daggryning”, ett serent
och juvenilt drag, som är omedelbart
vinnande. Det försynt själfulla i dessa klara
strofer måste tala till var och en, som ännu
ej förlorat kontakten med ungdomsårens
stämningar av längtan och beredelse. Dessa dikter
teckna profilen av ett ungt ansikte, vänt mot
gryningsljuset. Några mer markerade linjer
har man ännu svårt att uppdaga i denna bild
av en ung poet, men det finns något i attityden
och stilen, som avgjort är löftesrikt. I sin
helhet vittnar denna diktsamling om poetisk
sensibilitet och om en formell ambition, som det
inte är alldaglig erfarenhet att möta.
Den tukt och ans, varom denna lyrik bär
vittne, utesluter det lättvunna uttrycket. I sin
måtta och balans har den ett tydligt
klassicistiskt tycke. Ofta erinrar man sig vid läsningen
av dessa poem om ung Eros och kämpande
anda tysk kärnlyrik, sådan vi möta den hos
George eller Rilke. Det är för övrigt inte
nödvändigt att vid sökandet efter
anknytningspunkter till Bertil Geddas lyriska stil gå över
ån efter vatten: den har ett tydligt släkttycke
med en poesi på närmare håll, nämligen Bertil
Malmbergs.
Det är ingen hurtigt bekymmerslös natur,
som biktar sig i ”Daggrynings” strama och
slutna strofer. Här talar ett sinne, som har fått
sin part av nöd och splittring, och över dessa
lyriska domäner faller skuggan av tidens
blodiga tecken, av det andelösa livets profanering
av de värden, som skulle varit sakrala. Venus’
tempelgård har förvandlats till ”en
Hades-värld av skuggor och ruiner” och ur
gudinnans mun rinner ”iskall ångest”. I ”Åkallan”
frammanas med suggestiv styrka hela denna
spöklika skymningsvärld:
När hoppet dör och glädjens källor sina,
dig ge vi resterna utav vårt liv,
du tysta kväll, som låter ljuset skina
på barnets linda och på dråparns kniv.
Då söker mannen glömska hos sin maka.
Av fasa jagas fågeln till sitt bo.
Korsfäst är freden sedan år tillbaka,
och inga hymner vagga den till ro.
En bitter stund uppståndna från de döda
bland skuggorna på en förmörkad jord,
vi hälsa dig, du hetsigt skymningsröda
himmel, som skådat parningslek och mord.
Den erotiska poesien utgör eljest kärnan
i denna diktsamling, och för sinnets
upplevelser finner poeten vackra uttryck av
betagenhet, tacksägelse och andakt. Det är en
ädel klang i många av dessa kärleksdikter,
som gärna få en hymnisk karaktär och med
förkärlek röra sig med ett högtidligt
formschema :
En smitta hade brutit mina krafter,
men din beröring gjorde själen ren.
Du smorde mig med månens milda safter.
Du döpte mig i nådens stjärnesken.
Jag vet ej mer vad frälsaren förkunnar.
Det finns en väg från dagens bittra skam.
Ur nattens blomsterrika vattenbrunnar
bröt en Jordan av vigda flöden fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
