Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remarque, E. M., Kamrater, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Kamrater
ERICH MARIA REMARQUE: Kamrater.
Översättning av Johannes Edfelt.
Bonniers. 7: 50.
Den som trott, att namnet Remarque i
historien skall stå förknippat allenast med
krigsromanen ”På västfronten intet nytt”, torde ha
misstagit sig. I varje fall framstår åtminstone
för denne anmälare ”Kamrater” som en minst
lika betydande och signifikativ bok som den
berömda debutboken. Den vederlägger alla
misstankar, att Remarque skulle vara slut som
författare, och visar att han berikats och
befriats som människa. Som konstnär är han
väl icke en av de största, men han är i sällsynt
hög grad i pakt med tiden, ”ett seklets barn”,
som suggestivt uttrycker vissa i luften liggande
stämningar.
Remarque är alltjämt en av kriget besatt.
Fascinerad och ångestfull blickar han
tillbaka på sitt eget och sin generations öde,
denna ”förlorade generation”, som gick direkt
från skolbänken ut till människoslakten och
som aldrig mer fick fatt på den avklippta
tråden i utvecklingen. Den berövades sina
ideal genom den tänkbarast åskådliga
undervisning, och det är förklarligt, att den inte
utan vidare lånade sitt öra åt nya
människofiskares förföriska locktoner. Den blev sittande
där den så smärtsamt satt sig mellan två stolar,
och i bästa fall lyckades den uppfatta
situationen med galghumor och aggressiv ironi.
1 den förvirrade och upplösta efterkrigstiden
fram till omkring 1930 fann den sig trots allt
rätt väl till rätta, därför att upplösningen och
den allmänna värdebankrutten på ett bistert
sätt harmonierade med dess egen inre ångest
och grämelse, men när sedan nya årgångar
började flockas kring nya fanor och nya ideal
fullbordades dess tragedi. För några var denna
liktydig med den definitiva självuppgivelsen,
för andra med revolt, koncentrationsläger eller
landsflykt. Till denna senare grupp av
ståndaktiga förnekare med födelseårtal omkring
1900 hör Remarque, som sedan några år
tillbaka lever i Schweiz, berövad sitt tyska
medborgarskap. Någon rancune ger han dock
icke uttryck åt i sin bok. Den är
fullkomligt opolitisk.
Sin krigsbok skrev Remarque tio år efter
ERICH MARIA REMARQUE
krigets slut. Han befinner sig alltjämt som
romanförfattare på detta avstånd från sitt
material. I ”Kamrater” skriver man ungefär
1927, och scenen är en större tysk stad utan
klart signalement. Kamraterna äro tre, Köster,
Lentz och Robert Lohkampf, romanens ”jag”.
De kämpade som ynglingar vid varandras
sida i kriget och dra sig nu fram genom en
liten bilreparationsverkstad och affärer med
begagnade bilar. Köster har dessutom en
gammal racer, som han trimmat till en kapacitet,
varom det ruffiga karosseriet inte ger en aning,
och lyckas någon gång tjäna en slant på
racer-lopp. De ha i allmänhet inte mera än för
dagen, i synnerhet som deras hushållning är
ytterligt sorglös. I få böcker har det besökts
så många barer och druckits så mycket sprit
som i denna. Mellan de trasiga automobilerna
och deras reparatörer råder en
väsensfränd-skap; ett mankemang i maskineriet botas
lättast med en ordentlig smörj ning. Det enda
ansvar de känna är mot varandra, och andan
i kretsen erinrar trots de avsevärda
miljöolikheterna slående om den som rådde hos Dumas’
musketörer. En god affär, ett lyckat slagsmål,
ett duktigt rus äro ljuspunkter i deras tillvaro.
Det finns’ i boken många sådana festliga
episoder, som obestridligen roa även om humorn
401
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
