Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoel, Sigurd, Fjorton dagar från frostnätterna, anmäld av Johannes Edfelt - van Schendel, Arthur, Fregatten Johanna Maria, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
också med Holmen. Hur han än söker intala
sig, att han har det bra, att praktiken är
förträfflig och hans äktenskap harmoniskt, att
han har det kungligt i jämförelse med de
stackars satarna i hans ungdoms fattigkvarter
i Oslo, kommer han inte ifrån sin livsångest,
som gång på gång formar sig till en pinande
fråga: vad har du fått ut av ditt liv? Han
är i den åldern, då det är naturligt att se sig
om och göra ett överslag över det livsresultat,
som hittills vunnits. ”Life begins at forty”,
intalar han sig, men han är inte bergsäker på
den satsens sanning. Och med en egendomlig,
halvt pervers dragning kretsa hans tankar
kring en människa i hans bekantskapskrets,
ingenjör Ramstad — en halvt diabolisk typ
och romanens cyniske resonör — med sitt
irriterande krav på att man bör ”pröva sina
värden”.
”Glömd ångest för glömda brott ligger som
skuggor över vårt liv”, heter det på ett ställe i
denna roman. Tragiken med en man som Knut
Holmen är, att han aldrig varit ung i egentlig
bemärkelse, han har så att säga uppfostrats till
att bli gammal, har tvingats att hoppa över sin
ungdom och tidigt stoppats in i ett bås vid
sidan av det spontana livets strömfåra. Så
faller ålderdomen över honom som en kris.
Den kommer över honom som panik, och det
är nästan självklart att den skall ta sig erotiskt
uttryck. Han är på jakt efter sin ungdom, som
han ser uppstå i en kvinnas gestalt. Så
upplever han ett par veckor i Schlaraffenland med
ett nätt och behagligt flickebarn; det blir för
övrigt en ganska sval passionshistoria, en
bagatell, ett intermezzo, över vilket det faller
ett svalt brittsommarljus. Det slutar som man
kunde förutsett med resignation från båda
parternas sida, men först har Hoel i en scen,
som dryper av gift och ondska och kan leda
tanken till Strindbergs äktenskapsdramatik,
låtit det komma till en uppgörelse mellan
Holmen och hans hustru.
Romanens vemodiga facit blir det vemodiga
om all frihets vansklighet, om den stulna
frihetens bittra konsekvenser: ”Det var och
förblev en villfarelse, när gamla ångestneurotiker
trodde, att de kunde lura sig till en ny lycka,
en ny frimodighet, en ny ungdom, en ny
livsuppgift, ett nytt liv. Nytt vin på gamla
läglar ... En människotyp, som hade fått
in
ympad ångest på sig sedan barndomen, den
skulle och måste leva bakom sina trånga
murar, om den skulle kunna känna sig
någorlunda trygg. Om en sådan människa av en
tillfällighet slapp ut i det fria, så blev det
inte slut med ångest och jämmer och ingen
frid, innan hon i full galopp hade kommit in
bakom den trygga muren igen.”
Detta psykologiska fall har av Sigurd Hoel
gestaltats med all den människokunskap, som
är honom egen. Om berättelsen inte till alla
delar griper lika starkt som några av hans
tidigare romaner, så beror detta i viss mån
på kompositionens rapsodiska och tillfälliga
karaktär. Det finns partier i denna bok som
inte utformats med nödig hänsyn till själva
stoffets bärkraft; där finns scener som sakna
tillbörlig relevans. Men som helhet betraktad
är boken ett gott prov på vad den psykologiskt
inriktade norska romanen av i dag förmår
åstadkomma av inträngande själsanalys.
Johannes Edfelt
Hymn till troheten
ARTHUR VAN SCHENDEL: Fregatten Johanna
Maria. Översättning av Karin A lin.
Bonniers. 4: 50.
Den holländske författaren Arthur van
Schendel har tillspåtts en världsframgång och
hans namn har nämnts i samband med det
litterära Nobelpriset. Det är möjligt, att
dylika omdömen kunna vara berättigade. Men
de måste i så fall baseras på andra verk
än det nu till svenska översatta ”Fregatten
Johanna Maria”, en bok som framför allt
i fråga om rikedom på mänskliga aspekter
saknar den stora diktens resning och mått. Och
om med ”världsframgång” menas
”publikframgång i hela världen”, förefaller det som
om den skulle sakna en av de viktigaste
förutsättningarna, nämligen spänningsmomentet.
Berättelsen flyter fram trögt som en holländsk
flod.
Efter denna reservation för reklamens
överdrifter skall genast erkännas, att vår på
översättningar från holländska — och
flamländska! — sällsynt och man får väl säga
beklagligt fattiga bokmarknad i van Schendels
roman fått ett intressant tillskott.
403
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
