Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Asplund: Örn och ejder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ASPLUND
Kvistar som en törnekrona blossa
i den sena julikvällens sken.
Vandrarns fot berör i knastrig mossa
harskelett och gnagda ejderben.
Ut på upptäckt! — Men där spänstigt foten
suger fast vid stenen i sitt lopp,
stöter plötsligt segelskon emot en
sargad, halvuppäten ejderkropp.
Fjäderskruden ligger orörd, stackad
som en volm av pennor och av dun,
innanmätet slitet, halsen hackad,
bröstbensåsen blodigt leverbrun.
Här har Fjellungsskärens örndiktator
blodberusad hållit gästabud
och som cyniskt skicklig konservator
lämnat kvar en urgröpt fjäderskrud.
Leve makten! Leve livets fejder!
Ve de svaga ... —
Men från stillnad vik
lockar varligt än en ton av ejder
med förtroligt moderlig musik,
lockar ängsligt inåt strandrågsdungar . . .
Väckt av vandrarstegen har en åd
gått i sjön och leder sina ungar
ut på vikens blanka vattenvåd.
Nära tjoget kravlande små bullar
på den bräckta vattenspegeln strös .. .
— Gammal ejdermor med dubbla kullar:
hennes egen och en moderlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
