Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
kraft, denna onormalt stegrade själsstyrka
som inte ryggar tillbaka för avgrundsdjupen
i en människosjäl, som ger Krusenstjernas
verk dess stora syftning och höjer det över
till och med det bästa inom samtida svensk
romankonst. Hon äger den själsstyrka som
kräves för att med samma skapande glöd och
samma inre sanning kunna omfatta de två
polära motsatserna i jordelivet — blomningen
och förgängelsen, lyckan och lidandet,
vällusten och intigheten — för att tränga in
i dessa evigt sammanslingrade världar,
avslöja deras innersta hemligheter och avkläda
dem alla de tusen illusioner människan vävt
kring dem. Så har hon kommit att utvidga
gränserna för vårt vetande om människan,
något som bara de sällsynta originala
begåvningarna förmår. Det är ingen tillfällighet
att Krusenstjerna, som mera ingående och
lidelsefullt än någon annan svensk författare
skildrat det erotiska livet, också är den som
mest ingående och med skakande realistisk
kraft skildrat vansinnet, detta
demoniskt-orgiastiska tillstånd som väl får betraktas
som erotikens svarta motpol, skuggvärldens
gåtfulla centrum. Här finns sammanhang och
ömtåliga förbindelser som bara en sällsynt,
nästan somnambul intuition förmår spåra och
följa. I Tonyböckerna och i ”Dunklet mellan
träden” har Krusenstjerna gjort några studier
i dessa sammanhang som, såvitt jag vet,
överhuvud saknar motstycke i den moderna
litteraturen.
När Agnes von Krusenstjerna började
författa Tony Hastfehrs historia, kanske just när
hon skrev ned de berömda orden: ”Jag heter
Tony Hastfehr; min mor är en Ruthven”,
måste hon ha känt att det blåste ödesvind emot
henne och att hon nu vigde sitt liv åt ett
äventyr från vilket det inte fanns någon återvändo.
Man skapar inte ett konstverk av sina tårar
och sitt hjärteblod för att sedan vända
tillbaka till det vanliga borgerliga livet som om
ingenting hänt. Man är märkt, av det man gått
igenom innan man skrev en sådan bok, och
av det man gick igenom medan man skrev
den. Krusenstjerna har alltsedan förblivit
”märkt”. Hon ger visserligen då och då ut
novellsamlingar som inte är annat än en
yrkesförfattares alster, innehållande delvis
ypperliga, delvis också ganska banala saker.
Men i sina huvudverk följer hon oryggligt
den med Tonyböckerna inslagna vägen, vilket
innebär att hon hänsynslöst ger sig själv och
sitt eget liv till pris. Här nöjer hon sig icke
med mindre än ”det oerhörda”, för att tala
med Södergran.
Trilogien ”Tony växer upp”, ”Tonys
läroår” och ”Tonys sista läroår” är en märkvärdig
utvecklingshistoria som trots det upprepade
ordet ”läroår” står i skarpaste motsättning till
alla de otaliga bildningsromaner som har sin
klassiska förebild i ”Wilhelm Meisters
Lehr-jahre”. Här finner man inte ett spår av något
abstrakt utvecklingsschema. Livet framställes
inte som en förberedelse eller skola, det är
vad det är, en människas liv. Det är själva
levandet, det biologiska undret som skildras,
och i överensstämmelse därmed är det de
primära kroppsligt-sj älsliga förloppen som
behandlas, medan de intellektuella får träda
i bakgrunden. Det är med andra ord
”berättelsen om ett hjärta och ett hjärtas dunkla
vävnad av blod, och nerver och anda”, som
författarinnan själv med enkel värdighet
fastslagit. Den andliga personlighetens liv och
utveckling har skildrats om och om igen av
mången mästarhand. I denna roman om en
kvinnas uppväxtår och farofyllda mognad
har hjärtats avgrundsdjupa livsinnehåll tagits
om hand av en mästare och gjutits i en form
som består. Man vet inte vilket man mera
skall beundra i detta verk, det sinnliga
uppvaknandets underbara skönhet eller den
ödesbestämda själsliga sönderslitenhetens tragik
eller måhända fastheten och orubbligheten
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
