Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
hos den ande som av detta blottställda farliga
material förmått skapa ett konstverk av
tadel-lös renhet och gripande sanning.
Vansinnes-skildringarna i denna bok kan man inte läsa
utan att känna den vördnad allt dyrköpt inger
en. Den mogna människans djupa förståelse
i förbund med konstnärens sällsamma
kall-blodighet har här frambragt en studie i
sinnessjukdomens väsen som verkar med makten av
en uppenbarelse. Så som den själssjuka
människans förfärliga ställföreträdande lidande
här skildras måste det öppna ögonen även på
dem som aldrig reflekterat över den
sönderslitande smärtan bakom de så kallade
dårarnas skrik och raseriutbrott. Verkets centrala
del handlar om hur Tony kroppsligen och
själsligen mognar till kvinna och vinner
insikt i kärlekens väsen. Det är samma motiv
författarinnan sedan i ett större sammanhang
skall ta upp i ”Fröknarna von Pahlen”, som
ju med alla sina brokiga miljöer och sina
folkmyllrande episoder dock innerst utvecklar
och följer Angelamotivet. Detta
kvinnotill-blivelsemotiv är ett av de centrala hos
Krusen-stjerna och har knappast någonstans i hennes
produktion uttryckts så vackert, mjukt och
behärskat som i ”Tonys läroår”:
”Jag kände med ens, hur jag växte,
blommade. Jag var kvinna, och jag hade icke vetat
det. Darrande foro mina händer över min
kropp. Kvinna! Bröstens fina rundning,
höfternas bågar, som slöto sig om en skälvande
skål, vittnade triumferande därom. Min var
mottagandets stora, ödmjuka konst, alla mina
lemmar öppnade sig ju mot kärleken.
Oskyddade, värnlösa! Glada åt sin värnlöshet!”
Den väldiga romanserien ”Fröknarna von
Pahlen” är förvisso ett häpnadsväckande verk.
Att läsa det i sträck från början till slut är
ganska påfrestande: sexualdriften intar en så
dominerande plats, skildringen av människor
och djur går så ensidigt ut på det erotiska
att luften blir kvävande och liksom tjock av
”sinnenas dunster”. Men konstverk är inte till
för att vara angenäma; en äkta Dostojevski
är. inte heller rena nöjesläsningen. Och det är
endast såsom helhet, läst i ett sträck från
början till slut, som verket avslöjar sin storhet.
Läser man bara vissa delar av ”Fröknarna von
Pahlen” — varje del kan tyvärr läsas som en
roman för sig — då kan det nog hända att
man frågar sig: Vad skall allt detta tjäna till?
Är det inte till stora delar tvivelaktig
sensa-tionslitteratur? Men när man har läst verket
till slut, då har för länge sedan vördnaden
och respekten tagit överhanden och man har
uppfattat visionen som ligger till grund för
det hela, diktarens stora fordringsfulla syn
som inte lämnat henne någon ro innan hon
restlöst förverkligat den. Det finns ingen
bättre symbol för verket i dess helhet än det
där broderiet på den gamla länstolen inne
i biblioteket på Eka som så
meningsfullt-romantiskt inleder den ståtliga sista delen,
”Av samma blod”:
”På stramaljens svarta botten blommade
rosor av sällsynt skönhet och färg. Blad, gröna
som trädens egna blad när sommaren nått sin
mognad, omgåvo rosorna. Stjälken som bar
upp kalkar och kvistar var nästan helt skymd.
Den band blad och blommor samman i det
fördolda, djupt därinne i stramaljens mörker.”
Vad Agnes von Krusenstjerna skildrat i
detta enastående verk är just ett sådant
broderi, men utfört av livet självt, på
ödesgemenskapens svarta botten, med rosor av
levande kött och blod, med blad av evigt
grönskande längtan, med dunkla drifter och
heta begär djupt där inne i stramaljens
mörker. Bios, livet, och genea, släkten, är
detta verks gudar. Det skildrar i stora svep,
mot social och kulturhistorisk bakgrund, en
släkts liv, dess hemliga och uppenbara
förgreningar, det besläktade blodets sällsamma
vägar och dess äventyrliga möten med
främmande blod. Det är mycket besynnerligt och
tvivelaktigt blod, judeblod, zigenarblod och
521
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
