Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Agnes von Krusenstjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGAR OLSSON
stjerna går, då det vore så mycket lättare,
angenämare och mera lukrativt att använda
en lysande talang på ett annat sätt, till
exempel till att sjunga den kvinnliga
självuppoffringens och självförnekelsens lov, vilket
sällan brukar förfela sin verkan. Så mycket
större är den ära som tillkommer henne för
att hon trots alla obehag och svårigheter
förblivit sig själv trogen och gått till grunden
med sitt eget livsproblem i stället för att låta
sig lockas in i lögnen och halvsanningen, där
så mången diktarambition har gått i kvav.
I nya former och på en ny bog har Agnes
von Krusenstjerna i den för två år sedan
påbörjade romancykeln ”Fattigadel”
återupptagit den vidräkning med det egna livet och
det egna personliga ödet som blev signalen
till hennes konstnärliga genombrott och som
hon säkert kommer att ägna den sista gnistan
av skapande glöd i sitt inre. De hittills
utkomna volymerna ”Fattigadel” och ”Dunklet
mellan träden” visar Agnes von Krusenstjerna
på höjden av hennes konstnärskap. I
”Fröknarna von Pahlen” kunde man ställvis
iakttaga en viss stilistisk avslappning och
löslighet, en benägenhet för alltför svällande
och sötaktigt kvasiromantiskt stämningsmåleri.
I de nya böckerna har stilen en gnistrande
ädelstensglans av utomordentlig, uttrycksfull
skönhet. Romancykeln skildrar Viveka von
Lagercronas historia, med dessa utvikningar
till olika miljöer som författarinnan redan
i ”Fröknarna von Pahlen” använde sig av,
och det förutsättes att denna Viveka själv
skrivit anteckningarna under en vistelse på
ett sinnessjukhus i Spanien. Bokens
utgiva-rinna har besökt henne där och fattats av
en så djup medkänsla för den olyckliga att
hon i hennes anda utfyllt och publicerat
hennes bikt. Förklädnaden är ju ganska
genomskinlig, i detaljer inte ens eftersträvad,
och man behöver inte läsa långt i
”Fattigadel” förrän man känner den beska smaken
av en personlig uppgörelse på tungan.
Läsningen av första avdelningen, som är skriven
i jagform, kan ställvis verka nästan
outhärdlig, så hätsk och bitter är tonen, så uppenbart
orättvis personteckningen, så blottat och naket
berättarens förhållande till det skildrade.
Teoretiskt kan detta försvaras och även betraktas
som en konstnärlig dygd, eftersom det är en
själssjuk, disharmonisk människa som
förutsättes ha skrivit ned hågkomsterna, men
läsarens förhållande till bokens själsliga
verklighet förändras knappast genom denna
iscensättning. Senare övergår författarinnan till att
berätta i tredje person och skildringen blir
märkbart lugnare, vinner i grace och charm.
Och läsaren är förlorad för världen,
trollbunden av denna lysande stil, denna djärva,
levande och rikt fasetterade människoskildring.
Agnes von Krusenstjerna är onekligen en
författare för vilken intet mänskligt är
främmande. Hon kan vara brutal om någon,
hånfull, skadeglad, satiriskt förvrängande, men
å andra sidan påträffar man sällan en sådan
underbar, aningsfylld charm och sådan äkta
romantik som i hennes skildringar. Den andra
volymen i den nya serien, ”Dunklet mellan
träden”, är i det avseendet en verklig pärla
i svenska litteraturen. Den svenska romantik
som en gång slog ut i ”Gösta Berlings saga”
har här i skildringarna från Igelfors’ bruk
gått i ny blom — i djärvt moderniserad
gestalt, stilistiskt förädlad, men glödande i
samma dunkla purpurfärg. I Aimée
Mac-dougalls kärlekshistoria har motivet från
Tonyhistorien — en ung flickas kärlek till
två män — utvecklats i dess fulla romantiska
prakt och vunnit en djupt syftande symbolisk
mening. Mannen som flickan förlovar sig med,
han är verkligheten, den dystra, bindande
materien, och den andre mannen, vars heta
kyss hon aldrig kan glömma, är det overkliga,
det irrationella, zigenardrömmen. Agnes von
Krusenstjerna har glansfullt återupprättat det
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
