Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
mat. Och när de kom högt opp i de
främmande bergen, möttes de av nånting vitt som
de inte sett förut och som de rörde vid och
smakade på, och det var kallt och de visste
inte vad det var. Xenofon gav väl tusan
i dem, och där satt de utan frälsning i det
underliga och frös. De krafsade undan det
vita som la sej kring dem, och de frös om
benen och om händerna, och när de lyfte
fruspa ansikten med blå och röda och vita
näsor mot himlen och Zevs och Grekland och
lipade, trillade tårarna ner i deras skägg och
frös fast där. Sen släpade de sej vidare och
plockade under vägen frusna tårar ur skägget
och slängde dem med svordomar ut i det vita.
Men det vita var övermäktigt, det steg som
en flod — och aldrig skulle de komma hem
till Grekland, trodde de. De pulsade framåt
i snön, och en del förfrös fotterna, och deras
händer blev också känslolösa, och när de
skulle spotta ut sin ilska mot detta vita, så
frös spotten i mun på dem — och aldrig kom
de hem, trodde de. Men några kom igenom
och ner till varmare trakter, och de kunde
sen berätta om hur det var.
Och nu var det Sagogunnels vackre gosse
som talade. Diktarflickan i höga furuskogen.
Och den gamle såg efter honom med en
tiggares blick.
Smög på mjuk mockasin mellan
blockhusen. För att vara eller inte vara, det är nog
frågan. Och slutligen kom de fram till havet,
som var svartblått, och ropade Thalatta. Och
de hade tio generaler.
Pumpa läns.
De tysta husen. Det brinner ljus i fönstren,
men i de stängda butikerna är julskyltningen
mörk. Han följer de snöiga staketen och går
förbi ännu ett kafé som öppnat tidigt. Han
möter en hästskjuts, det är en rissla som
kommer utifrån byarna och lämnar djupa
spår i den lösa snön och då och då ger ett
skrap ifrån sig, ett medgnissel mot gatstenar
här inne i kulturen, där snön är tunnare och
klimatet mildare. Körbonden sitter upprätt,
men bredvid honom ligger en inbyltad figur,
kanske en sjuk som ska in och bli botad.
Nuförtiden har folk så mycket bölder.
Kapitalismens potatis får ruttna i förtryckets
källarvalv. Man får salvor och kalorier mot
det på apoteket. Jag ska be att få för tjufem
öre kategori, men dä ska vara starkt. Start
heter det för resten. Och det finns ingen kraft
i maten.
I Sparta stiftade Lykurgos lagar. För en
vecka sen åkte en tjyvliga fast igen, Olof
känner ett par av pojkarna. Man kunde ju slå
sej på sitt bröst och vara duktig. Han känner
sig duktig ända till dess de extra snöklackarna
under träbottnarna blir för höga igen; då
måste han stanna och sparka av. Han tycker
de har burit sig dumt åt — råstjäla. Om han
varit med i en liga, skulle han gjort upp en
plan. Det vill säga: om han inte varit socialist
och vetat att stöld inte hjälper. Om man inte
kan ta hela samhället på en gång — och då
är det inte stöld.
Ex-pro-pria-tion.
Ilion, Troja. Trähästens buk är den djupa
bildningsgrunden, inne i trämagen lyser
kunskapens lampa, som liknar en tallrik, fast
med snip, som en gräddkanna.
På höjderna betar fåren, på hedarna går
svinen, Itakas svin. Herdarna i
morgonmörkret drömmer om att komma ut i krig.
Eller kanske inte: de verkade närmast som
om de var rädda för krig. Pinjerna — eller
vad det var för träd — susade tusenårssus
i mörkret. På Island bubblade samtidigt,
i samma gryningsstund, de varma källorna.
Tänk om man bott vid ett eldsprutande berg.
Lavan väller opp, den blandas med askregnet
och då blir det en ännu tjockare gröt. Den
fyller marmorrummet, de blå målningarna
med guldlinjer i blir övertäckta och det lilla
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
