Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
resor i den kända världen — jag vill nu
nämna platser i såväl Norden som Södern,
såväl i Sundsvall som här uppe i den
ultima Tulen. Jag har redan tillsagt dessa
Ynglingar, den vid namn Erik sampt den vid
namn Olof, att snabbt och utan dröjsmål
jämte mig och under mitt överinseende
tillskotta och fylla, på det rören må bliva väl
skyddade mot Bores anstorm.
— Gott, min gode man, svarade då med
vänlig röst Överbasen.
Han hade knappast hunnit yttra dessa ord
förrän han försvann liksom uppslukad av
jorden.
*
Det blir ett herrans liv innan de skottat
loss honom. Men han är inte skadad, bara lite
mörbultad av de frusna jordklumparna. Lunte
hoppade undan i tid, men Fridholm sitter
fast ända till midjan, och över honom hänger
dödens möjlighet, döden på krokig arm. Men
han klarar sig. Kläderna är förstörda,
visserligen, och han har jord i mustascherna och
ögonbrynen: små minnen.
När han kommit upp är han rasande och
skäller på den förbannade jorden som inte
kunde ligga fast, fast man kostat på den både
bräder och plank.
Det tar ett par timmar innan de langat upp
jorden igen. Lunte menar, att man varit med
om mycket värre, vilket är troligt. Men genom
detta ras blir arbetet mer mystiskt, det blir
farligare, lockande. På ett sätt. Se döden
hänga i krokig arm och känna hur man lurar
honom. Pojkarnas ögon har vuxit av
spänningen, det smakar krig.
Olof tänker på organisationen och talar
med Erik om den.
*
Massorna drar ut i revolution; folkhoparna
forsar som breda, mörka älvar genom gatorna
och förändrar livet. Från hustaken smäller
skott och röda fanor klatschar i vinden.
Fabrikerna slår igen sina tunga portar
— eller öppnar dem på vid gavel, och
arbetarna strömmar ut.
Det går ilbud mellan grupperna.
Är ni redo?
Lösen är Handling.
*
Gruppen A är Olof (först! tänker han
högfärdigt), gruppen B den fogliga Erik,
gruppen C den betänksamma Frans. Fienden Bolag
har grupperat Överbasen Fridholm, Lunte och
den ointresserade finmontören Kvicka
Johansson kring sig redan i förväg.
— Man kan inte klara sej på fyrti öre
i timman, säger Olof. Vi måste ha åtminstone
femti.
— Ja, det förstås, säger B-gruppen; men
delegaten för gruppen C invänder den bekanta
invändningen:
— Men om —
— Och vi måste handla på en gång, säger
Olof.
De står i snöfallet och tänker.
— Ja visst, svarar Erik, och Frans säger:
— Men ifall att —
— Vi måste ha organisation, säger Olof,
och Erik instämmer med ett: just ja.
— Om det nu kan bli nånting av det hela,
långhalar Frans.
Och grupperna splittras, därför att Erik
måste hjälpa Kvicka Johansson med
gängskivan uppe i bygget. När de träffas vid nästa
kafferast kallar Olof dem till sammanträde.
Ute i världen vrålar själva luften av
revolutioner. Egentligen skulle man börja med ärade
mötesdeltagare, värdiga församling, men han
sträcker sig inte ens till Kamrater. Ordet är
visserligen bra, men det låter i alla fall
till-gjort att säga det högt. Han harklar sig
i stället och menar:
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0034.html
