Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIOTUSENDENS ÅTERTÅG
— Ska det smällas till, så ska det göras
genast, för annars slår dom till och då är
vi sålda.
Han är inte säker på att Bolaget skall slå
till och att planen måste döljas ända in i sista
stund; men man måste ha en utgångspunkt.
Nu angriper man Själva Systemet och tar
hämnd för en hel del ting; han kommer inte
ihåg allt. Man borde egentligen känna ett
flammande hat. Han försöker en lång stund,
men hela hatet blir ett litet missnöje med
Lunte, ett lillfingermissnöje.
— Och så kan man inte klara sej på fyrti
öre i timman.
— Jag tror inte det är nån mening i’t,
tycker Frans. Dom bryr sej inte ett dugg om
oss, vi åker härifrån, i morrn har dom andra.
Erik tror tveksamt att det kanske blir så.
Då använder Olof stora ord, av
lokomotivformat:
— Ja, då får vi ta den risken!
Men han vet, att det kan de inte.
— Och om dom går med på våra krav
då? säger Frans, blyg för ordet krav, så lite
som det används i tal.
Olof tänker. Han har inte föreställt sig att
de riktigt ska gå med på det.
— Vi måste hålla på vår rätt som mänskor,
säger han och försöker verka kavat.
— Ja, det förstås, säger Erik och ser
fogligt på de båda andra.
*
Ur historiens gulnade blad — som det
heter:
Inom partierna rasade en förbittrad kamp
innan man kunde ena sig om en framkomlig
väg, en gemensam handlingsplan och en
central ledning för revolten. Den framstående
vältalaren och banerföraren, Folkets vän Olof
Persson, utredde i ett glänsande, fem timmar
långt och ofta av stormande ovationer eller
hatfyllda rop avbrutet anförande, späckat med
36. — B. L. M. 1937.
historiska och ekonomiska fakta och
främmande ord, sakläget. Talesmannen för den
andra linjen — att behålla redan förvärvade
positioner och genom tillgivenhet och flit
befästa dem — folkledaren Frans Pettersson,
lutade åt den reformistiska linjen och
opponerade i kärnfulla yttranden samt påvisade de
uppenbara risker som kunde anses vara
förbundna med en omedelbar aktion. Den tredje
av den berömda kampens ledare, Erik
Karlsson, förordade bägge metoderna, som han
dels ansåg slagkraftiga, dels ansåg
icke-slag-kraftiga. Denna minnesvärda dag bildades
Centralrådet. Utanför den väldiga
möteslokalens dörrar väntade de revolutionära
massorna i snöfallet på Ledningens beslut.
Fienden syntes icke märka vad som
försiggick.
*
— Nu har jag väntat en kvart, säger Lunte,
och jag vill bara säja att om det här
upprepas, så åker du härifrån.
— En gång kommer det revolution, säger
Olof.
Nu talar han med verkligt allvar:
— Då får man välja sina ord!
Lunte lyfter sitt ansikte mot gravkanten
och ser Olofs träbottnade där uppe.
— Jag spår att du inte blir gammal här,
min gosse!
Och det tar, fast Olof inte vill erkänna det.
Han försöker spotta upp sig ett par grader
men tycker själv att rösten inte låter så
bestämd som den borde:
— Nå ja, det finns väl andra ställen då!
Lunte kommer upp, han har lagt färdigt
för i dag och stoppat en säck i rörändan; han
tar en spade och börjar fylla. De arbetar tyst,
i en ilska som Bolaget säkert förtjänar några
femöringar på. Det är i skymningen,
arbetsdagens sista halvtimme som kommer att ge
hjälparna tjugu öre var. Svetten rinner, men
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0035.html
