Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
det gör bara gott, snön faller, de träbottnade
klampar i leran när man kommit in en bit
i jordvallen. Hårda klumpar dunsar ner och
säger ifrån vad1 de är för ena.
— Akta, för tusan, så du inte häver sönder
ledningen! fräser Lunte.
Kämpa du för kapitalismen och försök bara
bevara den, tänker Olof.
Då ropar Kvicka Johansson, Punktliga
Johansson, med en röst som även framåt
kvällen verkar lika välstubbad som hans
mustascher, en blank och fin röst, att det
är kväll.
Johansson gick alltid först, han var färdig
genast. Sedan kommer hjälparna och sist
Lunte.
Olof tänker inte så mycket på själva striden
som på det protokoll man skulle föra: allt
skall väl skrivas opp. Och på hemvägen gör
pojkarna planen klar med entusiasm,
tvehågsenhet och foglighet: att bilda en grupp
och komma in i en förening och smälla till
genast. De sitter på Hörnkaféet och dricker
surrogat och äter ett par sågspånare som
kostar nästan lika mycket som en timmes
arbete, och Olof blir så uppspelt att han
■menar att man skulle haft ett par supar.
Då känner han att han går på molnen. De
gungar när han kliver fram på det ovana och
nya. Han måste klara sig undan, genast:
— Nu går vi till ordföranden i Lokala
samorganisationen och hör oss för hur det
ska ordnas, säger han som om han hela tiden
tänkt på detta, på sina kamrater, haft alla
detaljer klara.
Och han vandrar genom samhället med
dem och är en man för vilken mycket står
klart och tydligt. Han tänker på alla som
svävar i okunnighet och inte vet sin plikt,
alla som jagar efter enfaldiga nöjen som dans
och bio i stället för att sluta upp i ledet, och
på alla som värvats i militarismens tjänst
eller låst fast sig i framtidsplatser med
ordinariebefattningar om tjugu år och fint
verk-mästeri; och på alla som står och hänger
nere vid stationen och ser tågen komma och
gå medan handlingsögonblicket glider dem
ur händerna — som det heter i broschyrerna.
Han är verkligen lite full av detta, som av
”ungerskt lantvin”, bludder, en dryck som
lockar en till djärva och oväntade handlingar.
Genom snöfallet blänker och glittrar
julskyltningen i butiksfönstren — och han talar hela
tiden, för att det är nödvändigt att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
