Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
försöker verka som om de utfört en
räddnings-bragd men var vana vid räddningsbragder
varje dag.
Men ordföranden blir mer intresserad, hans
röst är skarpare:
— Vad har man för skyddsåtgärder då?
Skyddsåtgärder? Själva ordet är viktigt och
fullt av allvar, det är ett ord mellan vuxna
män. De blir med ens lite efterrädda och
tänker sig om.
— Inga just, säger Frans.
— Nej, säger Olof, inte nånting att tala
om. (Där nere i gropen står Lunte hela
dagarna. Det är en ny, egendomlig tanke.)
Det är lite plank, men mest bräder, och då
och då så knakar det till. Och i brunn är det
dåligt.
Pojkarna nickar: i brunn är det dåligt. De
har varit nere allihop — tillsammans med
Lunte — i timtal, och ibland har jordklumpar
rasat ner, man har hoppat undan, men de har
inte tänkt så mycket på detta. Nu tänker de.
Här riskerade man alltså liv och lem. Ja,
man kunde få lillfingret klämt sönder till
ingenting, tänker Olof, det är en konstig
— varm — tanke.
— Så det är nog bäst att smälla till med
en gång, säger han åter.
Ordföranden reser sig och tittar i taket.
Varför han reser sig och tittar i taket är
ockbå ett problem, men det finns många
problem, exempelvis evighetsmaskin och cirkelns
kvadratur och hur en tanke egentligen
uppstår, man kan inte ge sej in på alla.
Bergström tänder en cigarrcigarrett, det kommer
söndagskvällsstämning i rummet, fast det ser
lite oallvarligt ut när man står mitt oppe
i kampen. Pojkarna reser sig också och
väntar.
— Vi går väl hem till honom i alla fall,
säger ordföranden alldeles som om han fört
ett tyst samtal med sig själv — både för och
emot; och de vet i samma ögonblick att han
inte tror så mycket på saken; de genomskådar
honom.
— Ja, jag tycker nog den ska föras till
slut, säger Olof med darr i rösten.
— Vilket?
— Jag menar striden.
(Detta fina ord.)
Ordföranden ler mot honom och mumlar
ja visst.
— Och ni säjer att det knappast finns
några skyddsåtgärder?
— Så gott som inga, svarar Olof som om
det gällt ett förhör i katekesen långt nere
i barndomen.
Det är viktigt att kunna svara exakt. Man
strider för bättre skyddsåtgärder — fast
ordföranden kanske inte tror något vidare. Men
man behandlas som en hund av kapitalismen
och man för arbetarklassens fana och är
uppskriven med namn och födelseår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
