Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIOTUSENDENS ÅTERTÅG
just precis vad jag behöver! För jag är, jag
vill bara påpeka det igen, ordförande i L. S.
— Efter vad jag . vet har jag inget otalt
med den, säger Fridholm och studerar sina
filtskor. Spännena blänker som till fin
begravning.
— Det är inte så säkert, säger Bergström
och vänder sig för att gå.
Pojkarna följer. I dörren snor han sig igen:
— Den här tioöringen kommer nog att bli
dyr för Bolaget, Fridholm!
Fridholm rycker på axlarna, mustascherna
höjer sig till flykt och han rör stortårna inne
i filtskorna; och inne i köket stannar en kula
i sitt lopp.
*
— Det blev sparken för mej, säger Olof
så tillgjort manhaftigt han orkar när de
kommit ut.
De andra pojkarna svarar ingenting; men
Bergström:
— Om ni vill, så kan vi sammankalla ett
extra möte till i morron kväll.
— Jag vet int —, säger Frans.
Och Erik:
— Jag kommer då att göra som Frans. Ifall
han går ut i morronbitti. Så —
De skils åt vid Automatkaféet, där Olof
brukar äta om kvällarna. Frans och Erik
fortsätter: de skall gå till arbetet i morron bitti.
Man känner dem så lite. Annars har de varit
bra kamrater — men man känner dem så lite.
Det här är att ta farväl av dem för livet,
ajö, hej.
Ordföranden säger till Olof:
— Det såg inte vidare bra ut. Men om du
vill, så ska vi klämma till. Fast —
Olof svarar inte. Murar Sundegren kommer
i överrock med sammetsslag och i galoscher
neröver gatan. Han bär en svart
läderportfölj, stinn av papper, under armen och skall
till något föreningsmöte. Han nickar vänligt
— men kyligare mot Bergström. De har inte
samma åsikter om kampen, om hur den skall
föras. Bägge två är så stolta och rätlinjiga.
Och de har diskuterat offentligt med
varandra.
— Det är ingen idé att klämma till, säger
Olof och kan plötsligt se sin ställning alldeles
klart. Om dom andra går med och vi vinner,
så kommer jag i alla fall att få ett helvete när
jag börjar där igen. Och Frans och Erik kan
gå för tjufem öre, om så vore, för de bor och
äter hemma.
— Nå ja, säger ordföranden. Fast nu hade
det varit ett tillfälle att klämma till Fridholm
och Bolaget. Man måste hushålla med
krafterna. Men nu hade det kanske gått. Du får
säja hur du vill ha’t.
Han får säga hur han vill ha det! Här
kommer du vandrande genom världen och får säja
till hur du vill ha’t. Det här samhället ska
bort, i stället anlägger vi en cirkus av sten
med glastak över för snöns skull, och så vill
jag ha några apelsinträd just här där jag står,
och en ballong att stiga upp med om
söndagarna för att studera landskapet!
Nu landar han på jorden utan att
Bergström märkt att han flugit omkring i luften
en hel minut. Det har väl verkat som om han
stått och tänkt djupt på saken, på ansvaret.
— Nej, säger Olof, jag kan nog få ett
annat arbete.
*
Så är han hemma sent omsider — inte
hemma i sitt hem utan i det andra eller tredje
eller sjunde, om man så vill — och står i sitt
rum och ser sig omkring. Flytta? Han vet det
inte. Men antagligen. Han går fram till den
buktiga spegeln och ser in i sitt ansikte. Din
fula jävel, säger han till sig själv och grinar
upp sig. Du kunde vart röhårig om det velat
sej väl. Då skulle du gått som en fackla genom
världen och upplyst folken.
539
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0041.html
