Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Tiotusendens återtåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EYVIND JOHNSON
Han vänder sig på träbottnarna och sätter
sig på sängen. Långsamt, det känns som tungt
knog, snörar han av sig skorna. Träklabbarna
har slitits en del, men det har själva världen
också under sin gång. Stött mot andra världar
och slitits, stött mot avlägsna stjärnor och
fått sej ett ordentligt stjärngnugg. Om man
nu ska hålla sej till astronomin och
vetenskapen.
Han tassar i strumplästen fram till fönstret
och rullar upp gardinen — den har ett
italienskt landskap, tryckt för några år sen
i Tyskland, förstås: med berg och kyrka och
en väg nere i hörnet. Snöar som fan. Om inte
fönstren varit så väl igenskruvade och
igenklistrade och bomullstätade kunde man ha
öppnat och släppt in vintern. Fått en bra
lunginflammation och dött av värme.
Nu borde man haft sej en generalfylla av
rent, oskärat Gällivaralang, blandat med eau
de Portugal och blivit kejsare av
portugalen-skapen.
Nu borde man ha talat med — ja nån —
och sagt att dom kan hålla på med sitt tattarliv.
Nu borde man — borde man — borde —
nu borde man vara tio år äldre och sitta
i främmande land och läsa i en främmande,
tjock, guldinbunden bok på ett språk som inte
ens själva fan kunde förstå!
Han har ingenting att hålla sig i, han
knyter nävarna och lägger dem mot bröstet
och håller sig i sig själv.
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
