Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Marie Bregendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID UNDSET
vrångt och ilsket väsen. Han låtsas på trots
vara dum; på trots uppför han sig
besynnerligt, och allra mest besynnerlig och förarglig
är han, då han mister sin hustru. Folk skall
inte få se, att han sörjer. Ty han har mycket
som är betydligt bittrare och tyngre att sörja
över än bara Marianes död. Han stövlar
omkring ute på sina åkrar i natten och
dimman, och tillsammans med honom går en
av småpojkarna, han som har ärvt sin fars
olyckliga sinne. ”Ja, din mor, Ole, hon kunde
också vara glad. — Och hon hade ju också
gärna önskat, att hon kunde ha varit glad för
mig. Ja, hon ville det gärna. Men hon kunde
inte”, säger han halvkvävt.
Det gick åtta år, innan Marie Bregendahl
åter gav ut en bok, men den som då kom
var ett mästerverk. ”En Dødsnat” är
överväl-digande^ gripande — ett vimmel av
människor tumlar om varandra i den, och varje
gestalt är intensivt levande. Formellt är den
lilla boken ett mästerverk så gott som utan
fläck, så fullkomligt behärskar Marie
Bregendahl sitt ämne, så osentimentalt når hon upp
till det högsta patos. Berättelsen spänner över
ett halvt dygn. En bondkvinna, Anne Gram
på Broholm, skall ha sitt nionde barn. På
eftermiddagen sitter hon i matsalen och ordnar
mellanmat till skördefolket; i dag orkar hon
inte stå och gå med det arbetet ute i köket.
Barnen kommer in, och det ovanliga att
modern sitter här, sätter dem genast i
feststämning. Den varma sommareftermiddagen,
då hela hennes skara för sista gången stimmar
omkring Anne, får en förunderlig, strålande
glans över sig, som av kvällssol före en
ovädersnatt. Kort efter får barnen besked om
att de skall gå ner till farmor och stanna där,
tills det kommer bud efter dem. De vuxna på
gården glömmer alldeles bort barnen, eftersom
de förstår, att det kommer att bli en svår
barnsäng, att det gäller livet för Anne Gram.
Överlämnade åt sig sj älva får barnen gissa, vad
det är som sker hemma. De största flickorna
är en elva, tolv år; de har varit med om något
liknande förr, de har förstånd nog att vara
rädda och plågas. De mindre begriper inte så
mycket, de minsta har bara festligt roligt i
farmoderns tomma rum, lyckligt ovetande om
den olycka som hotar dem. Två små kusiner
kommer tillfälligtvis in ett tag för att hälsa
på farmodern. Och de fyra flickorna, de två
äldsta bland Broholmsbarnen och kusinerna
från Vældbjerggaarden, genomlever
tillsammans dödsnattens virvel av känslor: rädsla
och hopp, ovetandets maktlöshet och
lättsinnig glömska däremellan, eftersom människor
nu en gång inte kan uthärda ångest och plåga
länge åt gången utan att lista till sig lite
avspänning emellan. Allt vad de vuxna
upplever, upplever barnen, bara mer intensivt
— rådlösheten, den lilla glimten av hopp, då
läkaren har kommit, den förtvivlade
resignationen, då han säger, att nu kan han ingenting
mer göra ... I den första gryningen smyger
sig ett tiotal människor, vuxna och barn, ut
från sovrummet, där Anne Gram ligger, vit
och förblödd. En mor är död, den pelare, som
bar upp en hel liten värld, har störtat
samman, ett litet samhälle har lidit en oersättlig
förlust. Aldrig har kvinnans makt och en
kvinnas välde skildrats som i denna bok. Och
ödsligheten och tomheten i hennes rike, då den
milda och stilla kvinnan är borta, isar och
skakar ...
Marie Bregendahl är en makalös
barnpsykolog. Just i våra dagar, då man rätt som det
är stöter på barnskildringar, ofta bra på
sätt och vis men liksom upputsade, som om
författaren medvetet eller omedvetet hade
anpassat sina barndomsminnen eller sin
kunskap om barn för att få dem i
överensstämmelse med redan existerande litteratur och
analyser, verkar Marie Bregendahls
barngestalter rent frapperande levande. Hon
arbetar sannerligen inte efter redan existerande
542
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
