Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Marie Bregendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID UNDSET
liga med alla teorier om barnpsykologi är,
att när lärare ocb föräldrar utan gehör för
människors egenart skall praktisera inlärda
teorier på levande ungar, så använder de alltid
regler, som i och för sig kan vara riktiga, på
fel ungar ...
Elsbet och Grethe har blivit skickade på
besök till en väninna till deras mor. De har det
riktigt trevligt där på gården, men det
trevligaste är en liten pojke, som är så otroligt
snäll mot dem och så duktig att hitta på roliga
saker åt dem. En dag blir pojken beskylld för
att ha stulit något tjog ägg som låg i en korg
på logen. Ohyggligt rått och ondskefullt griper
husbondefolket honom och försöker att med
prygel och hot pressa fram ett erkännande.
Till sist jagas han från gården. De två små
systrarna står och ser på, hur deras vän blir
utskälld och misshandlad — inte ett ord säger
de. Och då är det de som har tagit äggen,
det vill säga, de har inte alls tagit dem, de
har bara tömt ut dem i höet och tagit korgen
för att ha den till någonting i barnkammaren.
Vad som avhåller dem från att tala är så
mycket, de förstår det inte själva riktigt
— ingen har frågat dem om äggen, alla de
hemska orden om stöld och skurkstreck
skrämmer dem, den rasande bonden och hans hustru
är främmande människor, de har en oklar
förnimmelse av att ingen skulle komma att förstå
dem, om de försökte förklara sitt infall, de
är både rädda och otrygga och generade. Då
det blir lugn efter stormen på gården, tar
Elsbet äggen och gräver ner dem i jorden. För
henne blir minnet av deras feghet och om
vännen, som led orättfärdigt, ett sår i sinnet;
det svider och bränner ännu, när hon är
en gammal kvinna. Då hon påminner Grethe
om saken, visar det sig, att systern bara
otydligt minns den: ja, vad var det nu igen med
några ägg som försvann för gumman borta
i Lide? . ..
”De kommer så hemskt sällan, de livets
stunder, då alla tankar och känslor så där helt
och hållet får lov att samla sig omkring ett
och detsamma”, säger Klog’ Sine, den gamla
pigan på Broholm, som tycker om att tala
i sentenser på bokspråk. Realisten Marie
Bre-gendahl är säker på att det är bra på det viset.
Vid Anne Grams dödsbädd står hennes två
äldsta döttrar; den retliga Helga har visat sig
underligt ointresserad under nattens skakande
händelser, låter inte heller nu en tår falla,
men är likblek ... Den vekare, lättrörda Lise
är upplöst av gråt. Men så gör den gamle
doktorn, som har satt sig på nattstolen vid
sängen, en tvär rörelse, och nattkärlet inne
i den ärevördiga möbeln börjar ramla runt
med ett ljud, som när man slår käglor på en
kägelbana — och Lise kan inte låta bli att
le mellan tårarna. Senare i livet visar det
sig också, att olyckornas slag bryter ner den
stela Helga, hon bräcks som hårt och skört
gjutjärn. Lise håller ut bättre, därför att
hennes sinne kan rymma flera känslor på
samma gång, hennes tankar kan vandra
omkring litet och pusta ut hos små gemytliga,
vardagliga ting, även när hon har det som
värst. Nej, Gud hjälpe dem, som har det som
Hendrik i Bakken och hans lille son Ole: ”När
en tänker, så tänker en alltid på ett och
detsamma.”
Marie Bregendahl är jödd bland bönder,
känner livet sådant det utvecklar sig på
bondgårdar, hon känner sig inte frestad att
romantisera de tysta och stela männen och
kvinnorna, de underliga och hårda sinnena.
De vekare, som förstår att böja sig under
sorger och olyckor som levande växter med
rötterna i djup jord böjer sig, när ovädret går
över dem, men reser sig igen och glittrar i den
första solstrålen av det återvändande solljuset,
det är dem hon tycker om. Hon beundrar deras
förmåga att klara sig, och i det gamla, fast
hopfogade bondesamhället var det dessa
lyckligare och smidigare människor, som kunde
544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
