- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1937 Årg. 6 Nr 7 /
545

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Marie Bregendahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIE BREGENDAHL

hjälpa andra över en tung stund och dela med
sig av sin glädje, när de var glada. Ingen av
sina hjältinnor har Marie Bregendahl utlämnat
till läsarnas beundran och munterhet med så
mycken kunskap och en sådan ömhet som
”Hanne ved Høien”, den lilla, gamla
bondkvinnan, som livet har prövat så hårt utan att
hennes kärlek till livet och hennes välvilliga
intresse för nästan har blivit ett grand mindre
för det.

Hanne har en sondotter, som också heter
Hanne och har blivit gift med en
kreaturshandlare i Hamburg. Äktenskapet blir värre
än olyckligt. Och en dag rymmer Hanne från
Hamburg hem till sin gamla farmor för att
dö. Inte som om hon skulle mena det rent
bokstavligt. Men hon är så dödsens trött av
att leva, så hon tycker, att det måste bli
härligt att få bo på en plats, där man förnimmer
alltings förgänglighet, skymtar kistlocket som
står berett att fällas ner över allt som lever.
Och det bör hon väl bäst kunna hos gamla
Hanne, som är åttio år och skulle vara färdig
att följa efter alla de många, som hon har
sett dö ifrån sig.

Hanne blev sittande som änka första gången,
då hon var trettio år, med sex små barn.
Mannen hade varit mycket äldre än hon, tjugufem
år för att vara exakt, och han var inte alltid
så lätt att vara gift med, en tung och
egendomlig typ. Men det var i alla fall han som
efterlämnade åt henne den vackra gård hon
sitter på, hon lärde sig så mycket av honom,
å jo, hon höll nog i alla fall av sin förste
man också, sörjde och saknade honom. Men
då hon hade varit änka en tre fyra år, så
träffade hon Thomas. Han var så vacker, och han
var i samma ålder som hon, och så blev det
Hanne och Thomas. Och hon lärde sig förstå,
vad det vill säga att ha en som man höll kär,
en riktig ungdomskärlek. Men Thomas hade
tyvärr dåligt bröst. Efter några få års lyckligt
äktenskap måste Hanne skiljas från honom

också. Men till sist kom Thorvald. Döttrarna
i hennes första äktenskap var redan vuxna, de
tyckte inte om att Hanne skulle gifta sig med
Thorvald. Om modern ändå hade sett sig om
efter en passande man, när hon nu hade lust
att förändra sitt liv igen, någon halvgammal
änkeman alltså. Men Thorvald — Thorvald var
den stora våren i hennes liv, det underbaraste
hon hade upplevat — gumman sjunker bort
i leende och dröm bara hon nämner sin tredje
man. Och det barn hon fick med Thorvald,
kärleksbarnet, ja, det blev ju aldrig
någonting riktigt av den pojken, han var så snäll och
bra och hygglig, men det var liksom
ingenting ville lyckas för honom. Och dottern Anne
på Broholm dog från så många små barn,
å jo, sorg och död har nog besökt gamla
Hanne, brutit in och härjat hennes hem. Men
de har aldrig fått lov att bli hennes förtrogna.
Låt dem gå till angrepp mot gården hur ofta
de vill, varaktig plats finner de aldrig där.

Den livströtta yngre Hanne stiger in i huset
och blir mottagen i en gråtande och leende
farmors armar, en farmor, vars
överströmmande och kärleksfulla intresse omfattar hela
gästen, inklusive hennes sidenfodrade kappa
från Hamburg och floret och den röda
parasollen — aj, aj, skall det vara på det viset
nu, ja, man kan nog se, att sondottern kommer
ute från stora världen ... Hannes sinne
förmår omfatta ett helt otal av små glädjande
ting, som blir som en blommande ram kring
livets stora glädjeämnen och sorger. Och
Hanne från Hamburg upptäcker, att
livströtthet och dödstankar självdör i farmors
närhet. Hon står inne på gårdens avträde en dag,
ett litet rum, som gamla Hanne har inrättat
med all upptänklig landsbygdens trevnad och
charm. Utanför skojar gumman med några
barn, som har lockats hit, därför att de kunde
känna på lukten, att Hanne bakade kakor. Den
yngre Hanne flyttar tankfullt på en liten vas
med röda blommor som någon har ställt

545

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free