- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1937 Årg. 6 Nr 7 /
547

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Marie Bregendahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MARIE BREGENDAHL

inte någon större roll i Sødalens liv än vilken
annan religion som helst gör i varje
bondesamhälle, där människorna känner sig
beroende av makter, som de inte är alldeles
säkra på att de kan få att foga sig efter sina
önskningar. För barnen är religionen mest en
källa till grubblerier över olösliga gåtor och
till ångest. Först när folk är så gamla, att
deras tandlösa gommar gör ont att tugga med,
och den slitna kroppen sviktar under det
dagliga livets krav, vaknar längtan och hoppet
om en god vila ”oppe i Guds lyse Boliger”.

Någon skönmålning av det gamla
bondelivet är knappast Marie Bregendahls
Sødals-berättelser. Folk pinar och lurar varandra,
misskänner och förlöjligar och missförstår sin
nästa, skvallret frodas giftigt och svidande.
Men för minnets öga blir med full rätt de
goda människorna de stora gestalterna som
dominerar bilden; de som förstod andra och
gjorde livet lättare att leva för en och annan,
som hade råd att ge bort kärlek och vänskap,
de reser sig större än de andra. Och
visdomsord och klokt tal framhäves mot bakgrunden
av prat och nonsens och likgiltiga ord. Marie
Bregendahls Sødal ligger så som det först
tedde sig för barnets blick, sådant Elsbet
och Grethe såg det, när de gick för att hälsa
på farmor i det lilla huset under
Broholms-parkens skuggande träd. Från krönet av backen
som de måste passera låg bygden framför dem
som en väldig uppslagen sagobok, full av
sällsamma bilder. Där fanns till exempel ett långt,
vitt hus på en annan höjd — med en stor
trädgrupp vid gaveln och ett litet uthus till huvud
tyckte flickorna att gården såg ut som ett
”Svøbelsesbarn” —• ett lindebarn. Smedjan
blev till ett troll med väldigt gap, ett hus
under en väldig kulle liknade Birthe
Kake-kone under hennes stora paraply. Det fanns
ingen ände på allt det underliga, som barnen
fick ut av denna utsikt. Det kom en dag, då
sagboken snabbt slogs igen för dem; de
upp

levde en eldsvådas skräck, och sedan kunde
varken livet eller bygden få igen sitt gamla
ansikte för de två barnen. Men under de
skiftande årstidernas och den skiftande
väderlekens olika belysningar växlar det välbekanta
landskapet uttryck som ett levande ansikte,
och de välkända miljöerna tycks vara i
oavlåtlig rörelse och förändra utseende alltefter
de skiftande stämningarna hos de människor,
som möter sitt goda eller onda öde med dem
för ögonen.

*



Det är klart, att Marie Bregendahl satt
inne med ganska säregna förutsättningar för
att kunna skriva det danska bondesamhällets
historia i de sista människoåldrarna. Hon har
gjort det i den stora romanen om ”Holger
Hauge og hans Hustru”. Att boken har blivit
det monumentala verk, som ligger där så stolt
på en plats för sig i de senare årens danska
litteratur, beror också på fru Bregendahls
skildring av dessa två, den bondefödde
löjtnant Hauge, som återvänder till landet och blir
jordbrukare, och Kirstine Vendelbo, barnbarn
till en halvt livegen torpare som fick rida sig
till krympling på straffredskapet ”trähästen”,
Kirstine med den instinktbundna, våldsamma
driften att kämpa sig upp — inte för att nå
utanför bondeståndet men inom dess ram, som
bondkvinna på bondens vägnar. Själv anser
hon icke, att hon har någon ärelystnad i
riktning mot att bli föregångskvinna under
böndernas uppmarsch till ekonomisk
självständighet och politisk makt. Hon tycker, att hon
förstår sig ju bara på sitt eget hus. Visserligen
är hon utlärd mej erska, meu det är bara
därför att hon kom att sitta som änka efter sin
förste försupne man, ensam med två små barn,
som hon skulle försörja. Men då Holger Hauge
gifter sig med henne, blir hon drivkraften
bakom hans mångfaldiga företag, den mylla,
som sätter den unge officeren från staden

547

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 17 23:20:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-7/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free